Kommentera (
Ann-Britt och Hans Wahlström pratar öppet om Hans prostatacancer.
En av de stora utmaningarna i arbetet med att uppmärksamma Sveriges vanligaste cancerform, prostatacancer, är att många upplever den jobbig att prata om offentligt. Det är en sjukdom ”under bältet” förknippad med intimitet och manlighet.
Nog så viktigt i sammanhanget är dock att prata med sina närstående. För det är inte bara den sjuke mannen som drabbas, utan även hans omgivning. En omgivning som förhoppningsvis finns där och är beredda att lyssna.
Rädda Livet nummer 3, 2012
Ett fint exempel på detta går att läsa om i senaste exemplaret av Cancerfondens tidning Rädda Livet. Evelyn Pesikan har intervjuat paret Wahlström från Falun. Ann-Britt och Hans Wahlström har varit varit gifta i 40 år. Att Hans fick prostatacancer för 12 år sedan har snarare stärkt än förstört relationen.
– Visst har det varit tufft stundtals, men vi har alltid rört om i grytan tillsammans och aldrig slutat prata med varandra. Öppenhet är nog nyckelordet för att klara av sådana här påfrestningar, säger Ann-Britt.
Ann-Britt är utbildad kurator, van vid att lyssna, van vid att hjälpa och därför kände de inget behov av att söka någon samtalshjälp eller gå med i stödföreningen.
– Sjukdomen fick oss på sätt och vis att förlora vår oskuld, den fick oss att inse att inget varar för evigt och att man måste ta bättre vara på varandra. Vi har inte gått omkring och burit på våra tankar i tysthet, utan har alltid kunnat prata med varandra. Men det var till stor hjälp för mig att jag var sjukskriven på 25 procent under behandlingstiden, det gjorde att jag kunde hämta egen kraft, vilket var en förutsättning för att jag skulle kunna stötta Hans, säger Ann-Britt.
