Peter Strang, professor i palliativ medicin.

De senaste decennierna har möjligheterna att förlänga livet med hjälp av cytostatika ökat, även för den som har spridd cancer. Men det finns en tidpunkt då behandlingen övergår i att göra mer skada än nytta. Det här är en svår situation, både för den som är sjuk, den som är anhörig och för läkaren.

Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska Institutet och verksam vid Stockholms sjukhem, har i sin forskning sett att det ibland sker en typ av överbehandling med cytostatika i livets slutskede. Orsaken kan vara att det är svårt att säga nej till patientens och de anhörigas önskemål, även om läkaren vet med sig att behandlingen sannolikt inte längre hjälper och har många biverkningar.

– Ofta vill patienterna ha behandlingen till varje pris. Även om läkaren vet att det inte finns vetenskapligt stöd för att ge cytostatika kan man bli övertalad av patienter eller anhöriga som hoppas på något som tyvärr inte är realistiskt, säger Peter Strang.

Hälften av patienterna fick cytostatika i palliativ syfte

I går publicerade han och forskarkollegan Margareta Randén, och deras medarbetare, en studie i den medicinska tidskriften Acta Oncologica. De har gått igenom journaler för nästan 350 patienter med spridd cancer, för att se vad som påverkar beslutet att fortsätta eller avbryta behandlingen. Drygt hälften av patienterna fick cytostatika i palliativt syfte och ungefär en tredjedel fick det även under sin sista månad i livet.

Unga och högutbildade patienter fick behandling i högre utsträckning än andra. Att läkare vill göra precis allt för den som är ung och kanske har barn att ta hand om är lätt att förstå. Högutbildade är ofta mycket pålästa och har sökt information på nätet, vilket kan göra det svårt för läkaren att besluta att avsluta behandlingen.

Personer födda utanför Europa fick oftare behandling i sent skede

Ett annat resultat som förvånar Peter Strang är att även personer födda i länder utanför Europa oftare fick behandling i ett sent skede. Studier från andra länder har i stället visat att personer med invandrarbakgrund snarare får mindre behandling i olika sammanhang.

I intervjuer med läkare har han sett en förklaring, som handlar om en kultur där många släktingar är engagerade runt patienten.

– Ofta kan det vara många släktingar med i rummet som önskar att patienten får behandling, och då kan det vara svårt att stå emot. I någon mening känner man sig  kanske ”snäll”, säger Peter Strang.

God palliativ vård istället för meningslösa kurer

Att närma sig livets absoluta slut är svårt för alla parter, också läkaren känner en viss dödsångest, berättar han. Det är ibland lättare att fortsätta med behandlingen än att avbryta den och man uppfattas som en tillmötesgående läkare, av både patient och familj.

– Ändå är mitt råd att ta samtalet, att förklara att fram tills nu har kurerna gjort nytta, de har förmått bromsa cancern, men nu är vi i en situation där kurerna gör mer skada än nytta.

I stället för meningslösa kurer kan man nu erbjuda god palliativ vård i form av smärt- och annan symtomlindring, samt stöd till hela familjen, till exempel i form av hemsjukvård med dygnet-runt service.

– Jag har träffat många patienter som fått avsluta kurerna och blivit piggare en kort tid när de slipper de tunga behandlingarna. Samtidigt har de haft möjlighet att lägga sin sista tid på det som är viktigast: på familjen och vänner, säger Peter Strang.

Peters forskningsprojekt har stöd från Cancerfonden.