Kategori: Behandling

Tränade kirurger räddar fler

Cancerforskningen har inte tagit ledigt under helgerna. De senaste veckorna har flera intressanta och patientnära studier publicerats, som kan leda till en bättre cancervård om resultaten får genomslag också i vårdverkligheten.

Till exempel publicerades i måndags en svensk studie i Journal of Clinical Oncology, som handlar om matstrupscancer – en tumörform som kräver omfattande och komplicerad kirurgi. Matstrupscancer är en ganska ovanlig men svår cancerform, och behovet av bättre behandling är stort.

Den nya studien visar att den som opereras för matstrupscancer har betydligt större chanser att överleva på lång sikt om kirurgen har stor vana att göra den aktuella operationen. Forskarna, som leds av professor Jesper Lagergren, drar slutsatsen att den här typen av komplicerade kirurgiska ingrepp bör koncentreras till färre kirurger som på så sätt får chansen att bli riktigt bra på just detta.

Det ligger i linje med det som Cancerfonden länge har önskat – en genomtänkt nivåstrukturering av cancersjukvården. Nivåstrukturering innebär att rätt vårdinsats ges på rätt vårdnivå. Ett komplicerat ingrepp bör göras av sjukvårdspersonal med stor vana, kanske på ett fåtal platser i landet. Vårdinsatser som är mer vardagliga kan däremot göras så nära patientens hemort som möjligt.

I den nya studien ingår alla drygt 1 300 patienter som opererades för matstrupscancer mellan 1987 och 2005, och de följdes till januari 2011. Och resultaten visar att de patienter som opererades av kirurger som gjorde samma operation många gånger hade 22 procent lägre dödlighet på lång sikt, än de som opererades av kirurger med mindre vana.

Om beslutsfattare inom sjukvården och politiken tar till sig den här typen av forskningsresultat kan det betyda att fler människors liv kan räddas, eller åtminstone förlängas.

Fördel med tamoxifen i tio år för bröstcancerpatienter

Ytterligare fem år av behandling med läkemedlet tamoxifen förebygger återfall och död i bröstcancer hos kvinnor med östrogenpositiv sjukdom.

Det är en slutsats cancerforskare drar i en ny studie som nyligen presenterades i den medicinska tidskriften The Lancet.

I Sverige ges fem års behandling med tamoxifen till kvinnor som opererats för tidig bröstcancer för att skydda mot återfall och bröstcancerrelaterad död. Skyddet gäller både under och efter avslutad behandling.

Nu visar alltså ny forskning att skyddet kan utökas om behandlingen får fortsätta.

Nästan 7 000 kvinnor har ingått i studien. De delades in i grupper; i den ena fick kvinnorna fortsätta med tamoxifen i totalt tio år. I den andra avslutade de sin behandling efter fem år.

I gruppen som fick förlängd behandling var andelen kvinnor som fått återfall i bröstcancer eller som hade dött i sjukdomen, under år 5 till 14 efter att behandlingen startade, 21,4 respektive 12,4 procent.

Motsvarande siffror i gruppen som fick tamoxifen i fem år var 25,1 respektive 15,0 procent.

Ytterligare analyser indikerar att tio års behandling halverar risken för bröstcancerrelaterad död under det andra årtiondet efter att behandlingen startade. Största nyttan verkar alltså ligga för dem som höll ut längst med sin behandling.

Visserligen fick dessa kvinnor en liten ökad risk för blodpropp i lungan och livmodercancer, men forskarna anser att nyttan överstiger denna risk.

Svenska onkologer diskuterar senare i veckan på vilket sätt dessa nya data ska komma att ändra nuvarande riktlinjer.

– Nu gäller att väga nackdelar mot fördelar och välja ut vilka patientgrupper som blir aktuella för en förlängd behandlingstid, säger överläkare Elisabet Lidbrink, bröstmottagningen på onkologiska kliniken vid Radiumhemmet i Stockholm.

Här är en sammanfattning av studien.

Tonåringar avstår från HPV-vaccin

Varje år får omkring 450 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer och 150 kvinnor dör i sjukdomen. Sedan allmänna cellprover infördes har antalet som får sjukdomen halverats, men det går att rädda ännu fler.

Sedan ett par år finns vaccin mot de sexuellt överförbara virus, HPV, som ligger bakom de flesta fallen av insjuknande i cancerformen. Socialstyrelsen har beslutat att vaccin ska erbjudas gratis inom skolhälsovården till alla flickor i femman och sexan, för att skydda dem mot framtida infektioner. Även flickor mellan 13 och 18 år får vaccinet gratis, men de får gå till en vårdcentral för att få sin spruta.

Nu visar färsk statistik från Smittskyddsinstitutet att nästan varannan 13-18-åring avstår från vaccinet. Variationerna är stora mellan de olika landstingen. Exempelvis är siffran 73 procent i Jämtland, medan bara var femte tonårstjej tar sprutan i Norrbotten, enligt nyhetsbyrån TT.

– Det skiljer väldigt mycket hur man går till väga när man erbjuder HPV-vaccination, säger Eva Netterlid på Smittskyddsinstitutet, till TT.

Hon påpekar att siffrorna inte är helt säkra eftersom det ännu inte finns något krav på att rapportera in vaccinationerna. Men hon hade gärna sett att fler i åldersgruppen vaccinerade sig.

Det är lätt att stämma in i det önskemålet. Ni som har tonårsflickor – uppmana dem att ta sin spruta! Och att ändå gå på sina cellprovskontroller när de börjar kallas till dem. Då kommer fler liv kunna räddas i framtiden.

När det gäller flickor i mellanstadiet, som får vaccinet i skolan, har en tidigare enkät som Smittskyddsinstitutet gjort visat att åtta av tio tackar ja. Det lovar gott för framtiden.

Operation av prostatacancer. Vilken metod är bäst?

Ola Bratt

Ola Bratt, docent och överläkare vid urologiska kliniken på Helsingborgs lasarett.

Behandling av prostatacancer är ett ämne som vi på Cancerfonden får många frågor om. En vanlig fråga är vilken operationsmetod som egentligen är bäst: den traditionella kirurgin eller den nyare robotassisterade operationstekniken?

Den traditionella kirurgin innebär att att hela prostata inklusive sädesblåsor och en del av urinröret opereras bort. Den robotassisterade titthålsoperationen har blivit allt vanligare på senare år och innebär att kirurgen arbetar via några mindre hål i buken. En liten kamera förs in genom ett av hålen och filmar ingreppet inifrån. Kirurgen ser det filmade förstorat på en skärm och kan på så sätt styra sina instrument.

Ola Bratt är docent och överläkare vid urologiska kliniken på Helsingborgs lasarett. Han anser att det är angeläget att få ett vetenskapligt underlag för valet av operationsmetod.

– De enda fördelarna med robotkirurgi som vi är säkra på är att det blir mindre blödningar vid operationen samt att patienten kan få mindre ont efteråt och kommer i gång snabbare. För att motivera den betydligt högre kostnaden för robottekniken bör man kunna visa på fler fördelar än så, säger Ola Bratt i en artikel i Cancerfondens tidning Rädda Livet.

I USA har robotoperationer nästan helt ersatt öppen kirurgi vid prostatacancer och utvecklingen i Sverige går åt samma håll. Just nu pågår en stor svensk studie som följer och jämför 700 män som opererats med traditionell kirurgi med lika många män som genomgått en robotkirurgi. Forskarna ska undersöka om någon av metoderna ger bättre överlevnad, färre bestående komplikationer och/eller bättre livkvalitet. Kostnaderna för samhället ska också jämföras. De första resultaten väntas inom ett par år.

– Om det visar sig att robotkirurgi kan minska risken för erektionsstörningar och allvarlig urininkontinens efter operationen, kan det definitivt vara värt den extra kostnaden. Vi behöver kunskap att basera valet av metod på.

Ola Bratt deltog även på Prostatacancerdagen där han pratade om visionen av god vård. Se filmen nedan.

Nya läkemedel måste testas – hur vet vi annars om de är bra?

Seminarium

I debatten, som arrangerades av läkemedelsföretagens branschorganisation LIF, deltog Anders Blanck, vd för LIF, Ulf Persson, vd för det institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, Inger Ros, ordförande Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund och Göran Stiernstedt, direktör SKL.

”Låt andra länder utveckla läkemedel – sen kan vi använda dom i Sverige när patenten gått ut!”

Ja, är det en bra idé? Den retoriska frågan ovan var titeln på ett seminarium anordnat av de forskande läkemedelsföretagens branschorganisation LIF, onsdagen den 24 oktober.  Frågan är brännhet när det gäller läkemedel till cancerpatienter. På senare tid har flera medier uppmärksammat att svårt sjuka patienter inte får nya cancerläkemedel på ett rättvist sätt. I vissa regioner får patienterna  betala stora summor själva för läkemedel som kan förlänga deras liv.

I sjukvården och i landstingen hänvisar man ofta till att kostnaderna för nya läkemedel skenar och att det är detta som är problemet. Men det är inte sant, enligt LIF. Medan de totala kostnaderna för sjukvården har ökat det senaste decenniet ligger läkemedlens andel av kostnaderna still. Det beror inte på att det kommer få nya läkemedel – utan på att de introduceras långsamt i Sverige, menar LIF.

En orsak som lyftes fram är att antalet kliniska prövningar, där patienter får prova de nya läkemedlen inom ramen för studier, minskar i Sverige. Det leder i sin tur till att den svenska sjukvården inte på ett tidigt stadium blir van att hantera de nya medicinerna och riskerar att göra läkemedelsföretagen mindre intresserade av att lansera sina produkter i Sverige.

– Självklart är det ett potentiellt problem om vi inte introducerar nya läkemedel som är en verklig innovation. Men en bedömning måste göras för varje läkemedel – alla nya läkemedel är inte lika stora innovationer, sade Göran Stiernstedt, direktör på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, under debatten.

Han höll med om att det är problematiskt att antalet kliniska prövningar sjunker i Sverige, då det leder till ett sämre klimat för forskning och innovation i svensk sjukvård.

Svaret på seminariets titel var därmed nej. Sverige kan inte vänta på att andra länder provar ut de nya läkemedlen. När patenten på medicinerna går ut ökar ofta användandet dramatiskt, men den väntetiden är förödande för de sjuka. Att vara med och testa läkemedel i ett tidigt skede är viktigt både för patienterna och för en innovativ och kunskapsbaserad sjukvård.

En annorlunda resa med bröstcancer

I dag får 20 kvinnor veta att de har bröstcancer. Camilla Magnusson vet hur det känns. När hon fick beskedet var hon dessutom gravid. Här är hennes berättelse:

Jag vill dela med mig av en annorlunda resa som började 2006.

Jag var gravid i vecka 23, en lycklig blivande mamma. Den nyfunna knölen i mitt vänstra bröst kunde väl inte vara annat än en svullen mjölkkörtel… trodde jag.

Läkaren hos min barnmorska fick känna, klämma och konstatera att det inte var någon farlig knöl. Skönt tänkte jag och spanade in några läckra barnvagnar till vår efterlängtade lilla bebis.

Hos husläkaren två veckor senare kollade jag upp den igen. En vaken läkare skickade mig direkt till Danderyds sjukhus för kontroll. En vecka senare förändrades livet. BRÖSTCANCER.

När jag, idag, sex år senare tänker tillbaka kan jag, trots mardrömmen, känna enorm glädje. Ibland förstår jag inte – hur kunde det bli såhär?

Jag slängdes mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg. Operation i graviditetsvecka 28 och tre kommande cytostatikabehandlingar med en bebis i magen. ”Normal” förlossning för att sen kliva på ytterligare fyra behandlingar av annan sort. Som avslutning fick jag 25+8 dagars strålning. Puuh!

En dag på behandlingsavdelningen.

Noel.

I mitten någonstans föddes en perfekt, lurvig och fin liten son, Noel. Mammas mirakel <3 <3 <3

2008 var det dags igen, men då för min mamma. Mor och dotter rasade samman, men som två rutinerade reste vi oss snabbt, klev in i boxningsringen och boxade bort delmål efter delmål. Den här gången agerade vi utan att känna efter.

2010 blev jag återigen mamma till en underbar, fin liten pojke, Morris <3 <3 <3

Tack för att jag lever i landet Sverige på 2000-talet. Och tack till alla fantastiska människor jag mött i den svenska sjukvården!

Morris.

Tack själv Camilla, säger vi på Cancerfonden, för att du ville dela med dig av dina erfarenheter!

Camilla Magnusson har även berättat sin historia i Sveriges Radio Metropol. Här kan du lyssna på intervjun: ”Jag tänkte att barnet i min mage bara försvann”

Du kan också stödja Camillas och hennes vän Johannas insamling Mammas mirakel till förmån för Cancerfonden. För sjätte året i rad samlar de in pengar för cancerforskningen.

Vilken prostatacancerbehandling ska jag välja?

I går deltog jag i Prostatacancerförbundets dag på Berns i Stockholm. Som samarbetspartner blir det lite extra spännande att närvara. Cancerfonden ger möjlighet för patientorganisationerna att få bidrag för att lyfta fram sina frågor bland annat som temadagar. På mötet gavs publiken möjlighet att ställa frågor. Patienterna delgav en liten del av sin historia som bland annat handlade om förvirringen vid cancerbeskedet.

Det fick mig att tänka på de samtal vi får på Cancerfondens informations- och stödlinje. Så många män som nyligen fått veta att de har prostatacancer och blivit hemskickade med uppgiften att själva bestämma hur de vill bli behandlade. För en man med prostatacancer finns möjligheten att behandlas med operation, strålning eller avvakta och följa sjukdomens eventuella fortskridande (aktiv monitorering). Det gäller för de män som har en botbar sjukdom.

Frågan som ställs till oss är hur man ska kunna veta vad som är bäst? Vad ska man göra för val? Ångesten hos vissa av dessa män som ringer är stor. Vi informerar och berättar om de olika behandlingsmetoderna och framförallt säger vi att de bör prata med onkologen (cancerläkaren) om de bara haft möjlighet att träffa sin urolog (specialist på urinvägarna). Det är viktigt att läkarna hjälper patienten med valet. Hur ska vi som lekmän kunna veta vad som är bäst? Cancerfonden skickar också ut skriftlig information och säger att de oroliga männen naturligtvis kan återkomma till oss om de bara behöver få prata om detta val igen och kanske igen…

Men tillbaka till Berns. Överläkaren Ola Bratt svarade på frågan med att säga att det är läkarna som ska ta på sig ansvaret för att välja rätt behandling åt patienten.

I Skåne har man under lång tid arbetat i team med urolog och onkolog. På så vis får patienten en bedömning av två experter som tar hänsyn till patienten och vad som passar individen bäst. Detta kräver mod då man hålls som ansvarig för beslutet. Ett mod som många läkare i dag saknar då man vill lägga över ansvaret på individen istället för sig själv.

Titta gärna på debatten och bilda dig en egen uppfattning:

Om du inte kan se filmen i inbäddat format, klicka på den här länken i stället!

På Cancerfondens kanal på Youtube kan du titta på hela debattmötet, talare för talare. Den hittar du här.

Celler styrs för att attackera tumörer

cellforskningAtt använda kroppens eget immunförsvar för att bekämpa cancerceller är ett lovande forskningsområde. Flera olika metoder att dressera de vita blodkroppar som kallas T-celler till att attackera tumörer testas på olika håll i världen, och i förra veckan publicerades en viktig svensk studie på området.

Det är professor Magnus Essand och hans forskarlag vid Uppsala universitet som lyckats förse T-celler med specialdesignade receptorer – ett slags molekyler på cellytan – som specifikt känner igen bröst- och prostatacancerceller. Tanken är att patienternas egna T-celler ska tas fram ur blodet och förses med receptorerna. Därefter kan de sprutas in i kroppen för att söka upp och eliminera cancerceller.

Tidigare har forskare i Philadelphia visat att denna metod fungerar för att behandla leukemi, och genmodifierade T-celler har också visats ha effekt mot malignt melanom.

I den artikel som Uppsala-forskarna nu publicerat i tidskriften PNAS skriver de att detta är första gången som någon, vad de vet, lyckats klona T-cellsreceptorer som binder till bröst- och prostatacancerceller. Nästan tre år har det tagit att få fram receptorerna och sedan visa att de genmodifierade T-cellerna också dödar cancerceller.

– Detta är definitivt ett steg på vägen för att utveckla terapiformen också mot våra två största cancertyper, säger Magnus Essand i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.

Forskargruppen hoppas nu kunna starta en klinisk studie där behandlingen testas på människor.

– Det blir antagligen i samarbete med amerikanska forskare, eftersom det är väldigt dyrt att göra den typer av prövningar i EU, säger Magnus Essand.

Projektet har fått stöd från Cancerfonden.

Svåra hjärntumörer kan få mildare behandling

Hjärntumör röntgenTumörer i hjärnan är vanligast bland äldre personer. Ungefär hälften av patienterna är över 60 år.

Nu visar en ny studie att äldre som drabbats av elakartad hjärntumör kan leva längre med högre livskvalitet om de slipper strålning. Studien har gjorts på 342 personer som är 60 år eller äldre från sju länder med diagnosen glioblastorm.

Under studiens gång följdes tumörutvecklingen liksom patienternas livskvalitet via standardiserade frågeformulär.

- Vi fann att strålbehandling i sex veckor inte i något fall var bättre än de andra alternativen. För patienter över 70 år var det bättre att avstå helt från den behandlingen, säger Annika Malmström, onkolog, doktorand vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.

Genom att undersöka en speciell gen i tumörerna så kunde man komma fram till vilken behandling som passar bäst i varje enskilt fall.

- Att hitta rätt individuell behandling är också en hälsoekonomisk fördel. Våra resultat visar att det är meningsfullt att behandla även de äldsta patienterna. De kan leva längre och må bättre, säger Annika Malmström.

Forskningsstudiens resultat har nyligen publicerats i The Lancet Oncology.

Här kan du läsa mer om olika behandlingar av hjärntumörer.

Anders berättar om livet med hjärntumör

Vård i livet slutskede – att lindra symtom men inte bota

Det finns få saker som väcker så mycket känslor, tankar och frågor som döden. Att veta att man kommer att dö av sin cancersjukdom är en insikt som förändrar tillvaron och livssynen totalt. Även familj, vänner, arbetskamrater och andra närstående hamnar i en ny och mycket svår situation.

Många delar med sig av sina erfarenheter, tankar och känslor när en närstående ligger för döden, både på Cancerfondens Facebooksida och till vår Informations- och stödlinje.

– Vi får många samtal om vård i livets slutskede från närstående som tycker att vårdpersonalen inte tar sig tid att prata med patienten eller brister i medkänsla. Ofta får de närstående agera talesperson för patienten, vilket kan vara en tuff situation när man samtidigt sörjer, säger Britta Hedefalk på Cancerfondens informations- och stödlinje.

Bertil Axelsson

Bertil Axelsson jobbar med att göra livet så bra som det bara är möjligt för sina patienter den tid de har kvar. Foto: www.jll.se

Bertil Axelsson, nybliven docent i palliativ medicin och verksam på Storsjögläntan, vet vad han pratar om efter att ha arbetat nära döden varje dag i 20 års tid. Han har för länge sedan skrotat skygglapparna, och räds inte att prata om det mest jobbiga.

– Både du och jag ska ju dö en dag, det är ingen hemlighet, förr eller senare så tar det slut. Många patienter känner en väldigt stor ensamhet i det här att ingen vill lyssna på dem när de pratar om döden, det viftas bort, säger Bertil till Jämtlands läns landsting.

Bertil Axelsson kom till Östersund för 30 år sedan som AT-läkare från hemstaden Stockholm. Han såg hur svårt sjuka och döende patienter låg på sina rum och i princip bara dog, ronden gick inte så ofta ens en gång in till dem.

Där någonstans vaknade tanken hos Bertil Axelsson att få göra skillnad och hitta sätt att hjälpa, omhänderta och lindra den sista tiden för dessa patienter. Han upplevde genast en väldigt tillåtande och positiv atmosfär för sina idéer bland chefer och kollegor på Kirurgkliniken. Sporrad av detta sökte och fick han pengar av Cancerfonden 1990, för att starta det palliativa rådgivningsteam som idag arbetar över hela Jämtlands län, dagens Storsjögläntan.

– Det är oerhört tacksamt att kunna lindra symtom och plågor även om jag inte kan bota, konstaterar han.

Läs hela artikeln här

Vilka erfarenheter har ni av vård i livets slutskede?