Kategori: Patienter

Läkare utbildas i att ge svåra besked

Jag har nyss kommit hem från Onkologidagarna i Linköping. I år samlades för första gången både läkare och sjuksköterskor i cancervård, för att dela erfarenheter och lyssna på svenska och utländska föreläsare.

Hur säger man det som ingen egentligen vill höra?

Första dagen var jag på en föreläsning om palliativa vårdprogrammet. Nytt och intressant. Jag fick ta del av den samtalsutbildning som nu kommer att erbjudas läkare. För det är inte lätt att lämna beskedet: ”Den behandling vi givit fungerar inte längre. Nu kan vi bara erbjuda symtomlindring.” Man vill ju ibland, som ni vet, skjuta budbäraren.

Svårast har kanske de närstående. De ställer krav på att läkarna måste göra så mycket mer. Trots att patienten kanske inte vill ha mer behandling kan man som läkare bli förförd av de närstående, som kräver att mer måste göras.

En patientberättelse på Onkologidagarna handlade om hur läkaren hade berättat att man måste avbryta behandlingen. Patienten var med på detta men inte de närstående. De påverkade patienten i den mån att behandlingen fortsatte och patienten klarade inte av den.

Så hur kan man lämna detta besked till patienten och de anhöriga så att de förstår att man värnar om ett bra slut,  i stället för ett livsförlängande lidande? Jag tror att många läkare kommer att ha hjälp av denna utbildning. Man blir inte en god samtalspartner utan träning.

Jag fick också ta del av hur det är för barn när en mamma eller pappa blir sjuk. Vilken hjälp finns det att få som tonåring? Hur får vi tonåringarna att vilja komma och hälsa på den sjuka föräldern?

Inga givna svar finns, tonåringar är som vi alla vet svåra att nå. Men det är viktigt att få möjlighet att tillsammans prata om detta och dela erfarenheter.

Hårdträning testas som medicin mot utmattning

I dag släpper vi Cancerfondsrapporten 2013, som tar pulsen på svensk cancerforskning och cancervård. Under rubriken ”framtidens genombrott” presenteras ett spännande forskningsprojekt som har anslag från Cancerfonden på 12 miljoner kronor, fördelade på sex år.

Fatigue är det medicinska namnet för den utmattning och sjukdomskänsla som många cancerpatienter drabbas av under sin sjukdom och behandling. På senare år har det kommit nya rön som tyder på att fysisk aktivitet har positiv effekt mot fatigue. Ett svenskt forskningssamarbete i Uppsala, Linköping och Skåne ska ta reda på mer om den saken.

Drygt 600 patienter med cancer i prostata, bröst och tjock- eller ändtarm deltar. De får alla behandling i botande syfte, och lottas till låg- eller högintensiv träning. Patienterna ska träna individuellt, två gånger i veckan under sex månader, ungefär från det att de påbörjar sin cancerbehandling. I gruppen som tränar med hög intensitet gäller det att snabbt komma upp till 80 procent av maxkapaciteten – vilket innebär hård träning på gym. I den lågintensiva gruppen blir det lugnare träning i form av promenader.

Alla deltagare kommer att få träffa en kontaktperson en gång i veckan. Men medan hälften bara får allmänna råd och stöd, får den andra hälften speciellt utformad coachning. Metoden har tagits fram vid Akademiska sjukhuset i Uppsala för bland annat patienter med reumatism eller övervikt, och anpassas nu till cancerpatienter.

Karin Nordin. Foto: Mikael Wallerstedt

Om studierna tydligt visar på att träningen har positiv effekt tror forskarna att metoden snabbt skulle kunna få fäste i cancersjukvården.

Samarbetet leds av Karin Nordin, psykolog och professor vid institutionen för folkhälsa och vårdvetenskap i Uppsala, i samarbete med Sussanne Börjeson, docent och sjuksköterska vid Universitetssjukhuset i Linköping, och Maria Hellbom, psykolog och chef för rehabiliteringssektionen vid Skånes onkologiska klinik.

Här kan du läsa Cancerfondsrapporten digitalt och som pdf. Läs mer om fysisk aktivitet och cancer.

Riktlinjer ger rätt till kontaktsköterska

Socialstyrelsen släppte nyligen nya nationella riktlinjer för de största cancerdiagnoserna. Patienten ska vara tydligare i fokus i vården. Bland annat vill myndigheten att alla patienter ska få en samlad bedömning av flera olika specialister och att alla ska få en kontaktsjuksköterska.

Arvid Widenlou Nordmark.

– Det här är två av de viktigaste rekommendationerna i våra nya riktlinjer, säger Arvid Widenlou Nordmark, projektledare på Socialstyrelsen, till Dagens Medicin.

Socialstyrelsens rekommendationer ger ytterligare stöd åt sjukvården att satsa på kontaktsjuksköterskor. I dag är det inte alltid en självklarhet.

Här kan du läsa hela Dagens Medicins artikel om Socialstyrelsens nya riktlinjer för bröst-, prostata- och tjock- och ändtarmscancer.

I senaste numret av Cancerfondens tidning Rädda Livet får vi träffa onkologsjuksköterskan Monica Emanuelsson i Umeå. Hon jobbar egentligen som genetisk vägledare för personer med risk för ärftlig cancer, men fungerar i praktiken som kontaktsjuksköterska.

Monica Emanuelsson, onkologsjuksköterska. Foto: Jan Lindmark

Hos Monica Emanuelsson och hennes kolleger behöver patienterna inte dra hela sin historia från början. Kunskapen finns redan samlad om patienten.

– Tillgängligheten är nog det viktigaste av allt. Patienterna kan höra av sig när som helst. Vi har ofta fått höra att det stöd de får av oss är ovärderligt, säger Monica Emanuelsson i artikeln.

Jenny Wilson om cancern och superkraften

I det senaste numret av Cancerfondens tidning Rädda Livet har Anna Rehnberg intervjuat Jenny Wilson om cancerbeskedet och den kamplust som väcktes under behandlingstiden.

Jenny Wilson är artist, sångare och låtskrivare. Hon startade sin karriär i popbandet First Floor Power och debuterade som soloartist 2005.

Fem år efter debuten, i juni 2010, fick Jenny Wilson ett besked som vände upp och ner på livet: hon hade bröstcancer. Under den påfrestande och turbulenta höst som följde med cytostatikabehandlingar och illamående vaknade kamplusten inom Jenny. Hon och pojkvännen Daniel Wirtberg hade tidigare talat om att filma ihop. Nu hade livet tagit en helt annan vändning, men viljan att skapa något tillsammans fanns kvar.

– Det var något som växte fram under hösten 2010 då jag gick på cytostatikabehandling. Mitt i tröttheten hade jag en kreativ boost. Jag skrev poesi och musik, men framför allt steg en känsla av superkraft i mig. Det var det tillståndet som triggade i gång det hela, tror jag.

Jenny och Daniel for till Island för att spela in filmen ”Beyond that wasteland”. Filmen är starkt symbolisk, men Jenny föredrar att inte förklara vad symbolerna står för. Det blir i stället upp till betraktaren att uppleva och tolka.

För Jenny är det inget nytt att använda sitt eget liv som inspirationskälla till den musik och konst hon skapar.

Alla behöver förstås inte göra film, men Jenny betonar vikten av att fokusera på allt som är roligare än själva cancern.

– Det kan vara på sina barn, på bra böcker, på att gå promenader eller laga näringsrik och fin mat till sig själv. Allt som lyfter en, allt som gör gott för dig är bästa pillret.

Läs hela intervjun här

Beyond that wasteland

Ur filmen Beyond that Wasteland

Känslorna får ta plats i Hannas blogg

”Jag är en 27-årig tvåbarnsmamma som fram till det att jag fick min cancerdiagnos lymfom njöt av att vara föräldraledig med vår andra son.” Så skriver Hanna Hellberg om sig själv i bloggen Let the fight begin, som hon driver på blogg.cancerfonden.se.

Orden etsar sig fast: ”27 år”, ”föräldraledig”, ”vår andra son.” Nu kämpar hon mot cancer.

Så ska det inte behöva vara, tänker jag.

Hanna Hellberg med son. Foto: Bloggen "Let the fight begin"

Men Hanna Hellbergs blogg är ingen snyfthistoria – den förmedlar styrka. Hon skriver om den tuffa cancerbehandlingen och det vanliga livet som pågår bredvid.

”Så var det söndag och det känns lite trist att behöva åka ner till Lund imorgon igen. Det är dags för den näst sista behandlingen och det är sista gången det är block A. Block A är tufft, ja det är block B också, då det gör att jag blir frånvarande på ett konstigt sätt, precis som om jag skulle vara påverkad av droger. Jag är i min kropp men ändå inte. Det är obehagligt. Det är märkligt vad cellgifterna kan göra med en. Men det har tagit bort tumörerna så det är ändå helt okej att behöva känna så. Jag är oerhört tacksam för det och tacksam för att det bara är två behandlingar kvar.”

Hanna berättar om huvudvärk, dåliga blodvärden och såriga slemhinnor. Hon skriver att hon är trött som ett helt ålderdomshem. Om man inte har varit cancersjuk kan man bara föreställa sig den känslan.

Trots allt elände genomsyras hennes berättelse av glädje, humor och självdistans. Drivkraften i hennes kamp är lyckan över att ha vänner och familj runt omkring sig. Som när barnen kommer på besök till sjukhuset, eller sambons överraskande frieri på Alla hjärtans dag. (Han fick ett skrattande ja till svar.)

Vill du också dela med dig av dina erfarenheter av cancer? Läs här om hur du startar en blogg hos oss.

Cancern svetsade samman familjen

Jenny och Patrik med familjen. Foto: Anna Rehnberg.

”1 av 3 får cancer. Men alla drabbas.” Cancerfondens budskap tål att upprepas, då alltför många familjer tvingas leva med cancer i sin närhet.

I nya numret av Cancerfondens tidning Rädda Livet får vi möta äkta paret Patrik och Jenny Tydén. Sedan Patrik blev sjuk i lymfom har familjen svetsats samman ännu mer. Tonårssönerna umgås mer med föräldrarna; tiden har blivit dyrbarare och det känns viktigare att prata öppet om alla känslor.

– När jag fick cytostatikabehandlingar så var hela familjen med på sjukhuset. Vi hade med oss picknickkorg och spel och så pratade vi med de andra patienterna som väntade på behandling. Det gav perspektiv att träffa dem som hade det ännu värre, berättar Patrik i tidningen.

Patrik har diffust storcelligt B-cellslymfom, en typ av blodcancer. För honom känns cancern som något som drabbat någon annan. Han är medveten om risken att dö men tänker ”att om ett halvår är det här över, då kan vi gå vidare med våra liv”.

Patrik och Jenny med dottern Vilma. Foto: Anna Rehnberg.

Hustrun Jenny, som funnits vid hans sida i 18 år, tänker på det som i värsta fall kan hända.

– Det är kanske värre för mig. Det är ju jag som ska leva kvar om du dör, säger hon till sin man.

Här kan du läsa mer om hur det kan vara att uppleva cancer som närstående och hur vardagen kan förändras av ett cancerbesked. Om du vill dela med dig av egna erfarenheter är du varmt välkommen att besöka Cancerfondens sida på Facebook.

Överdiagnostik vid mammografiscreening

Man vet att många kvinnor får en bröstcancerdiagnos i onödan, men man vet inte vilka. Det är priset för att dödligheten i bröstcancer ska minska. Minskningen av dödligheten överstiger vida nackdelarna med överdiagnostik.

Vid ett internationellt möte i Oslo för drygt ett par veckor sedan, arrangerat av Kreftregisteret i Norge, diskuterades för- och nackdelar med mammografiundersökningar.

Det är helt klart att ett stort antal bröstcancerfall upptäckta inom screeningprogrammen innebär överdiagnostisering. Det handlar om tumörer som växer mycket långsamt eller spontant kan tillbakabildas.

Sophia Zachrisson, forskare. Foto: Mikael Risedal

– Andelen överdiagnostik skiljer sig mycket åt i olika studier, men vi kan räkna med en överdiagnostik på mellan 20-25 procent, kommenterade docent Sophia Zachrisson, Skånes Universitetssjukhus Malmö.

Då kan man fråga sig om det är möjligt att identifiera vilken tumör som är överdiagnostiserad.

– Nej, det går inte , alla bröstcancrar som upptäcks måste behandlas, säger Elizabeth Johansson, Cancerfonden, som deltog i mötet.

Svaret på frågan om vi vill slippa överdiagnostiseringen på bekostnad av senare upptäckt och död för fler blev ett rungande NEJ!

Hur ser det ut i några av våra grannländer? I Norge, där man har haft ett succesivt införande av screeningprogrammet för kvinnor i åldrarna 50-69 år, deltar 77 procent av de inbjudna kvinnorna.

Elizabeth Johansson.

– Screeningprogrammen ökar medvetenheten om bröstcancer, säger Elizabeth Johansson. Norska kvinnor kan, då de inte är i screeningåldern, utan problem göra mammografi på eget initiativ.

I Storbritannien inbjuds kvinnor 50-70 år vart tredje år. Planer finns att utöka åldersintervallet till 47-73 år, men fortfarande vart tredje år.

– I Storbritannien kan bröstbevarande kirurgi utföras hos cirka 80 procent av de screeningupptäckta bröstcancrarna.

I Danmark infördes nationell screening för bröstcancer 2010. I Köpenhamnsområdet sedan 1991. Man ser att incidensen ökar hos kvinnor både i screenade och oscreenade områden.

– Det finns underliggande faktorer som ökar risken; både övervikt, HRT, det vill säga substitutionsbehandling med kvinnliga hormoner, och alkoholkonsumtion nämns.

På mötet diskuterades även om screeningen för bröstcancer kan ersättas av mammografiundersökning på eget initiativ och förbättrade behandlingsmetoder? Konklusionen blev att ingen skulle ha koll, en del kvinnor skulle göra mammografiundersökningar alltför ofta, en del inte alls.

– Förmodligen skulle fler kvinnor avlida i bröstcancer, säger Elizabeth Johansson.

Ett tack betyder så mycket

Ibland får jag frågan hur jag orkar arbeta på Cancerfondens informations-och stödlinje. Mitt korta svar brukar bli att det tack jag får när samtalet är avslutat kan bära mig långt.

Häromdagen fick jag vara med om något som värmde extra mycket. En kvinna vars mamma blivit svårt sjuk ringde och hade funderingar över hur snabbt sjukdomsförloppet kunde gå och vad som kunde hända. Vi pratade länge med varandra och hon återkom nästan en gång i veckan på den dag jag hade ”min” telefontid. Vi fick lite närmare kontakt och självklart funderade jag på hur det gick för henne.

Så ringer hon en dag och säger:

”Tack! Tack Britta för att du fanns där och lyssnade på mig och fick mig att förstå att det skulle kunna gå fort för min mamma. Du och dina kolleger är så värdefulla och jag hade aldrig klarat mig utan dig och er. Mamma dog för en vecka sedan och det blev ett bra avsked. Jag kunde vara nära henne och nu är jag ledsen men jag förstår vad som hänt och det är jag tacksam för att jag fick hjälp med.”

Det var svårt att hålla tårarna borta när jag fick ett så varmt tack, men som jag sade till henne: detta får mig att orka många, många fler samtal!

Senare samma vecka möter jag en kvinna i ett annat sammanhang, hon frågar om jag är Britta Hedefalk. Hon hade 1998 fått diagnosen cancer och hade då pratat med mig. Det hade hjälpt henne att överleva, berättade hon. Ända sedan dess hade hon tänkt höra av sig och tacka, men det hade inte blivit av. Hon läser vår tidning Rädda Livet och därför kände hon igen mig.

Gissa om jag gick hem på lätta fötter. Två sådana möten under en vecka, människor där jag och mina kolleger varit med och gjort en skillnad! Kan man ha ett bättre jobb!?

Världscancerdagen: Krav på statligt stöd till patientföreningarna

Priset för min cancer ur patientens, den närståendes och samhällets perspektiv var teman på gårdagens Världscancerdag i Sverige. I år arrangerade Nätverket mot cancer denna dag i Berns stora salong med förgyllningar, speglar och läktare från 1860-talet där ett par hundra deltagare lyssnade, diskuterade, frågade och nätverkade.

Företrädare för patientorganisationer på Världscancerdagen. Foto: Melker Dahlstrand

Olika teman återkom under flera programpunkter. Frågor fick svar från olika positioner inom vården och politiken. Intresset låg bland annat på kontaktsjuksköterskor, patienträttigheter, läkemedlens pris och värde liksom tobak.

Eftermiddagen inleddes med en genomgång av den enkät som besvarats av tusentalet cancerpatienter. Frågor gällde hur man som patient påverkats såväl ekonomiskt som socialt. Och vissa resultat förvånade inte de ansvariga från de sex regionala cancercentrumen, RCC, som har som uppgift att verkställa en jämlik vård i Sverige.

Exempelvis visade undersökningen att 50 procent av cancerpatienterna har träffat sex läkare eller fler under sin vårdtid.

– Jag är inte förvånad, men blir beklämd, kommenterade Nils Conradi, chef för RCC Väst. Det visar på brister i organiserandet av jourscheman.

Ett ämne som återkom under flera av dagens programpunkter var nyttan med kontaktsköterskorna. Viktiga för att ge stöd och upprätthålla kontinuitet vid cancerbehandlingen. En trygghet för patienter och närstående. Hon är en lots i vården, som någon uttryckte det. Men enbart hälften uppgav i enkäten att de har kontaktsjuksköterska att tillgå.

– Jag ser ändå en ökning av antalet kontaktsjuksköterskor i landet, sade Gunilla Gunnarsson, Sveriges kommuner och landsting, SKL. Varje vecka konstaterar jag att de har blivit allt fler.

"Inte en gång sänkte sig en kontaktsjuksköterska ner till barnens nivå", sade Monika Nyström. Foto: Melker Dahlstrand.

Monika Nyström är tvåbarnsmor. När hennes man gick bort i cancer för några år sedan var barnen två och fyra år. Efter första läkarbesöket, när de var med och pappa fick sin diagnos, frågade 4-åringen: ”kommer pappa att dö nu?” Ett barn förstår mer än man kanske tror. Ett barn har all rätt att som anhörig bli sedd och vidtalad.

– Inte en gång böjde sig kontaktsjuksköterskan ner för att komma i barnens nivå och tala till dem. Ingen såg barnen i vår familjs sjukdomstid, berättar Monika Nyström, vars anförande inte lämnade någon oberörd.

Det finns inskrivet i en lag från 2010 att man alltid ska fråga om någon insjuknad har barn, informerade Anders W Jonsson om.

– Patientdatalagen från i torsdags har tydliga signaler när det gäller barns rättigheter.

En annan fråga i patientundersökningen gällde en skriftlig behandlingsplan. En fjärdedel av respondenterna uppgav att de fått en sådan, medan resten blivit utan.

Flexiblare regler inom Försäkringskassan var ett önskemål. I vårt land måste man välja mellan att vara sjukskriven 25, 50, 75 eller 100 procent. Någon i publiken informerade om att man som patient till exempel i Norge och Frankrike har större möjligheter att välja.

En del patientorganisationer har inte statligt stöd, exempelvis Svenska hjärntumörföreningen. Gunilla Gunnarsson från SKL lovade ta upp frågan på socialdepartementet. Cheferna på RCC skulle föra frågan vidare på landstingsnivå.

Patientlagen var en annan fråga som patientföreningarna fann uddlös. De arbetar för en patienträttighetslag – ett förslag som i slutet av dagen fick mothugg av ordförande i socialutskottet, riksdagsledamoten Anders W Jonsson (C).

– Jag tycker patientlagen är ett stort steg framåt i den utveckling vi ser där makt överförs från läkare och byråkrater till patienterna. Jag tror inte det skulle vara en bra modell att ta vårdfrågor inför domstol.

En företrädare för patientföreningen Stödet undrade varför vi i Sverige inte via lagstiftningen kan införa ett förbud mot rökning om ett antal år framåt.

– Vi måste göra mer inom det förebyggande området, kontrade Anders W Jonsson.  Ett instrument till det är att höja priset, ett annat att höja tobaksskatten. Folkhälsoinstitutet har fått uppdraget att se över vilka offentliga miljöer som skulle kunna göras rökfria. Kanske ska balkonger göras rökfria.

Cheferna för samtliga regionala cancercentrum deltog under dagen. De redogjorde för hur den nationella cancerstrategin ter sig på ”verkstadsgolvet”.

– Vissa saker går med stormsteg, nya kontaktsjuksköterskor tillkommer varje vecka, berättade Beatrice Melin, RCC Norr. I Umeå blir multidisciplinära konferenser allt vanligare. Annat tar mer tid, exempelvis kompetensförsörjningen. Svårt att veta vilka behov som finns om fem till tio år.

Mef Nilbert, RCC Syd, medgav att hon känt stor press att göra bra saker för patienterna.

– En brist som jag ser är att vi inte tänker långsiktigt.

Lars Holmberg, RCC Uppsala/Örebro, poängterade att patientråd måste byggas in i verksamheterna. Även Hans Starkhammar, RCC Sydost, efterfrågade en större patientmedverkan.

Mötet var mycket välbesökt av en engagerad publik som ställde många frågor till podiet. Dagen sluthälsning stod samordnaren för Nätverket mot cancer, Katarina Johansson, för. Hon grep mikrofonen och krävde ett rökstopp på samtliga perronger!

Dags för Världscancerdagen 2013

Anne Lundberg

Måndag den 4 februari är det dags för Världscancerdagen. Nätverket mot cancer bjuder in till en välfylld eftermiddag i Berns stora salong i Stockholm. Rubriken är ”Priset för min cancer – patient, anhörig, samhälle”.

Bland annat presenteras resultatet från den nya undersökningen ”Cancerenkäten”, där mer än 1000 patienter svarat på frågor om sin sociala och ekonomiska situation. Tv-programledaren Anne Lundberg är konferencier och bland de medverkande finns förutom patienter även anhöriga, politiker och företrädare för svensk cancervård.

Programmet avslutas med en diskussionspanel med frågeställningen ”Vad kan samhället göra för att förbättra för cancerpatienter och deras anhöriga?”. Professor Roger Henriksson, chef för Regionalt cancercentrum Stockholm Gotland, är en av de utvalda som ska försöka formulera ett svar.

Vill du vara med på Världscancerdagen? Läs mer om programmet och anmäl dig här.