Tag: ångest

Brist på patologer skapar onödigt lidande

I dag läser jag i Dagens Medicin om två kvinnor som felbehandlats för bröstcancer. Orsaken är brist på patologer.

Det är en artikel som vi alla kan läsa och kanske reagera på, men sedan lägger vi den åt sidan och glömmer kvinnorna.

Men bakom berättelsen finns två kvinnor som varit med om ett trauma. Den ena kvinnan är 33 år och fick sitt bröst bortopererat i onödan. Tänk att få veta att du har bröstcancer och den ångest det ofta medför. Du tar bort ditt bröst och sörjer sannolikt över det pris du måste betala för att få vara frisk. Vilken ångest lever denna kvinna med i dag? Vågar hon lita på att hon faktiskt är frisk och att det hela var en ond dröm som hon vaknat ur?

Den andra kvinnan är 42 år och har fått strålbehandling mot sin förmodade cancer som inte var cancer. Bieffekter av strålning kan komma flera år efteråt…

Det känns frustrerande och väldigt onödigt att detta lidande ska ske för att vi har brist på patologer, den yrkesgrupp inom läkarkåren som ska bedöma vävnadsprover och tala om när vi är friska eller sjuka.

En förändring måste till omedelbart och vi kan inte låta detta hända. Vem tar hand om deras ångest i dag? Och vad kostar det samhället?

Läkaren som blev patient berättar

Kommer ni ihåg Svetlana Bajalica Lagercrantz, cancerläkaren och forskaren som fick bröstcancer? Några månader efter diagnosen började hon blogga på Cancerfonden.se – ”Svetlanas dagbok”. Nu berättar hon i en artikel i Svenska Dagbladet om sina erfarenheter.

Svetlana Lagercrantz

Svetlana Lagercrantz.

Bloggen var ett sätt att hjälpa andra drabbade att hantera sin rädsla inför sjukdomen.

– Jag slås av all oro och ångest, men också av osäkerheten inför den behandling de får. Det finns en ganska stor besvikelse på sjukvården. På bloggarna kan patienter peppa varandra i sitt missnöje med den vård de har fått, säger hon i SVD.

Svetlana behandlades av sina egna kolleger, på Radiumhemmet. Läsarna fick i bloggen en inblick i patientens vardag.

– Jag ville visa att man kan lita på behandlingen här i Sverige, berättar hon.

Så gott som alla reaktioner har varit positiva. Vänner och arbetskamrater följde henne genom sjukdomsperioden, läkarstudenter fick ett nyttigt perspektiv på patienter och andra cancerdrabbade kunde känna igen sig i situationen.

Svetlana lärde sig mycket under resans gång och hoppas att hon bidragit med att vara öppen. Vi på Cancerfonden vill rikta ett varmt tack till Svetlana, som vågade och orkade berätta om sin cancer! Som hon själv säger: ”Cancer är inget att skämmas över.”

För dig som vill läsa mer om Svetlanas tid som cancerpatient, läs bloggen här.

Hela artikeln i Svenska Dagbladet finns att läsa här.

Paralyserande rädsla för cancer

De som ringer till Cancerfondens informations- och stödlinje är inte bara patienter och närstående. En del är yngre personer som är rädda för cancer. De beskriver olika symtom som de varit hos sin läkare med och läkaren har undersökt och inte funnit någon sjukdom. Trots det kan de inte släppa oron.

Vi försöker prata om orsaken till rädslan. Att vara ung och frisk men nästan paralyserad av rädsla för sjukdom så att livet inte levs. Oviljan att prata med en psykolog för att kunna få hjälp med oron.

 Lever vi i ”I trygghetsnarkomanernas land” (författare: David Eberhard)? All denna ängslan för att bli sjuk som orsakar så mycket ångest hos dessa unga personer.

Jag funderar på om man i Afrika har tid att vara rädd för det som skulle kunna hända om jag blev sjuk eller om verklighetens svält och riktiga sjukdomar tvingar alla att leva idag.

Hur ser du på denna oro för döden? Vi kommer alla att möta den förr eller senare. Kan vi hjälpa varandra att vara mindre rädda för imorgon och mer glada för idag?