I dag läser jag i Dagens Medicin om två kvinnor som felbehandlats för bröstcancer. Orsaken är brist på patologer.
Det är en artikel som vi alla kan läsa och kanske reagera på, men sedan lägger vi den åt sidan och glömmer kvinnorna.
Men bakom berättelsen finns två kvinnor som varit med om ett trauma. Den ena kvinnan är 33 år och fick sitt bröst bortopererat i onödan. Tänk att få veta att du har bröstcancer och den ångest det ofta medför. Du tar bort ditt bröst och sörjer sannolikt över det pris du måste betala för att få vara frisk. Vilken ångest lever denna kvinna med i dag? Vågar hon lita på att hon faktiskt är frisk och att det hela var en ond dröm som hon vaknat ur?
Den andra kvinnan är 42 år och har fått strålbehandling mot sin förmodade cancer som inte var cancer. Bieffekter av strålning kan komma flera år efteråt…
Det känns frustrerande och väldigt onödigt att detta lidande ska ske för att vi har brist på patologer, den yrkesgrupp inom läkarkåren som ska bedöma vävnadsprover och tala om när vi är friska eller sjuka.
En förändring måste till omedelbart och vi kan inte låta detta hända. Vem tar hand om deras ångest i dag? Och vad kostar det samhället?

Kommentera (


