Tag: cancerforskning

Cancerfrågan högt på agendan i årets valrörelse

Cancerforskning, Cancervård, Nyheter, Opinion

Cancervårdens fortsatta positiva utveckling är inte bara beroende av framgångsrik forskning och nya behandlingar. Politiska beslut och strategier är direkt avgörande för framtida cancervård. Därför kan det, en och en halv vecka innan valet, vara värt att påminna om Cancerfondens valenkät.

I valenkäten som är publicerad i Cancerfondsrapporten 2014 har vi tagit reda på var riksdagspartierna står i frågor som kan bli avgörande för framtida forskning, cancervård och prevention. Kring flera frågor som Cancerfonden driver råder antingen politisk enighet eller en klar majoritetsuppfattning.

En höjning av tobaksskatten är exempelvis något som samtliga partier önskar. Däremot motsätter sig Moderaterna och Sverigedemokraterna exponeringsförbud för skyltning av cigaretter i butik.

Den vårdfråga som både Alliansen och Socialdemokraterna driver hårt inför valet är frågan om kortade väntetider. S sticker ut hakan och lovar att alla S-styrda landsting och regioner ska garantera alla cancerpatienter behandling inom fyra veckor efter remiss. Hur det hela ska finansieras är fortfarande oklart.

Alliansen har å andra sidan en riktad satsning inför årets val där man öronmärker totalt två miljarder kronor (500 miljoner per år fram till 2018) för att korta köerna i cancervården.

Läs mer om Cancerfondens valguide i kapitlet Politik i Cancerfondsrapporten 2014.

Läs Cancerfondsrapporten i en blädderbar version.

Nya rön om cancer kräver nya samarbeten

Cancerfonden, Cancerforskning, Cancervård, Opinion

Hur ska vi stimulera och förbättra svensk forskning? Det var många som samlats i Aula Medica i Solna för att lyssna på paneldebatt med toppforskare. Foto: Andrea Björsell.

I går kväll samlades nästan 200 personer i Karolinska Institutets imponerande Aula Medica i Solna. Temat för kvällen var ”Svensk cancerforskning – hur blir vi världsledande?” och som värd stod bland andra Cancerfonden.

– Titeln är lite provokativ, men jag ska förklara varför vi vill ställa den frågan, sa kvällens moderator Klas Kärre, professor och ordförande för Cancerfondens forskningsnämnd.

Anders Blanck, vd Läkemedelsindustriföreningen, cancerforskarna Mef Nilbert, Jonas Bergh och Bengt Westermark, Jan Andersson, forskningsdirektör i Stockholm läns landsting, professorerna Lena Claesson-Welsh och Olle Stendahl samt generaldirektör Ingrid Petersson frågades ut av kvällens moderator Klas Kärre. Foto: Andrea Björsell.

Svensk cancerforskning ligger bra till jämfört med andra länder, framför allt när man ser till att vi är ett litet land. Men på senare år har en del orosmoln tornat upp sig, vilket vi tidigare berättat om i Cancerfondsrapporten. Ett problem är att kliniska forskare, ofta läkare, inte hinner med eller uppmuntras att forska i en stressad sjukvård, fortsatte Klas Kärre.

– Vi ser  tecken på att cancerforskningen, både den grundvetenskapliga och kliniska, utvecklas snabbare i flera andra länder med jämförbar storlek, som Schweiz, Holland och Belgien. Så frågan är: Hur ska vi stimulera och förbättra svensk forskning?

Extremt optimistisk
Tre internationella toppforskare var inbjudna för att bidra med inspiration och perspektiv: Sir David Lane, legendarisk för att ha upptäckt genen p53 som är avgörande för skyddet mot cancer, professor Sabine Tejpar från Belgien och New York-professorn Charles Sawyers.

– Jag är extremt optimistiskt kring de nya behandlingarna av cancer – och vägen framåt är ganska klar. Vi är på väg mot något vi kan kalla precisionsmedicin, sade Charles Sawyers.

Det är nu möjligt att analysera tumörerna in i minsta detalj, vilka mutationer en enskild tumör har och vilka proteiner tumörcellerna tillverkar. Forskningen visar att cancer inte är ett visst antal sjukdomar i olika organ – utan hundratals undergrupper.

Professor Sabine Tejpar. Foto: Andrea Björsell.

– En tumör i tarmen kan ha egenskaper som gör att den snarare liknar en brösttumör eller kanske en hudtumör, berättade Sabine Tejpar.

Det här gör att behandlingen i framtiden i mycket större utsträckningen kan individanpassas. I stället för en medicin till alla med tarmcancer, kommer olika läkemedel eller olika kombinationer att ges beroende på tumörens egenskaper. Med den här kunskapen måste också forskningen förändras. När cancer delas in i allt fler undergrupper krävs större samarbeten, det räcker inte att samla patienter från ett sjukhus, ett landsting eller ens ett land.

Mer samarbete och pengar behövs
Hur Sverige ska hålla sig framme i det här nya forskningslandskapet diskuterades av en panel med forskare, representanter för landsting, myndigheter, läkemedelsindustri. Även här var större samarbeten och större samsyn ledorden. Svenska sjukhus och universitet måste samarbeta – med varandra, läkemedelsindustrin och med institutioner utanför landets gränser. Mer pengar behövs också och hela panelen var överens om att forskningen måste få större del av sjukvårdskostnaderna, vilket Cancerfonden nyligen föreslagit i en debattartikel. De flesta tyckte också att Sverige behöver färre regioner än dagens 21 landsting, om samarbetet ska blir bättre. Sist men inte minst behövs bättre incitament för att locka unga människor att blir duktiga forskare – för det är där de briljanta idéerna kläcks.

– Vi måste se till att hitta de bästa individerna och ge dem det stöd de behöver, avslutade Klas Kärre.

Daniel Agurén, jurist på Cancerfonden, stod för finstämd underhållning vid flygeln. Foto: Andrea Björsell.

Ökad risk för cancer vid stillasittande

Cancerforskning, Cancersjukdomar, Förebyggande, Nyheter, Opinion

Mycket stillasittande ökar risken för cancer i tjocktarm och livmoder. Det visar en ny undersökning som lyfter sambandet mellan inaktivitet och cancer.

Ungefär en tredjedel av alla cancerdiagnoser är orsakade av faktorer som går att påverka i vår vardag.

Att rökning ökar risken för cancer vet de allra flesta svenskar, runt 97 % närmare bestämt. Även att solning ökar risken för att drabbas av cancersjukdom känner de allra flesta till. Däremot är det bara en av tre som känner till betydelsen av fysisk aktivitet för att minska risken för cancer.

Stillasittande har sedan tidigare kopplats till ökad risk för övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. I söndags publicerade Upsala Nya Tidning en intressant artikel som lyfter en studie, nyligen publicerad i Journal of the National Cancer Institute, kring tv-tittande och stillasittande i relation till risken att drabbas av cancer.

Studien visar att för den som ofta sitter stilla framför tv:n oftare får cancer i tjocktarm, livmoder och till viss del även lungcancer. Den ökade risken kvarstår även efter att hänsyn tagits till hur fysiskt aktiva deltagarna i övrigt brukade vara.

Kunskapen om sambandet mellan cancer och fysisk aktivitet, stillasittande och kost är i dag relativt låg medan forskningsunderlagen blir allt tydligare. Glädjande nog överlever allt fler sin cancersjukdom men kräver oftast omfattande behandling, inte sällan under lång tid. Det här får förstås konsekvenser också för vården. Inom 20 år beräknas antalet cancerpatienter i vårdkedjans olika delar vara 70 procent fler än i dag. Det är helt klart att samhället behöver bli bättre på att förebygga sjukdomen.

Cancerfonden arbetar därför aktivt för att lyfta fram preventionsfrågorna i den politiska debatten. Bland annat vill vi att det genomförs informationsinsatser kring goda kost- och motionsvanor men också att man på nationell nivå arbetar fram en strategi för goda levnadsvanor, som innehåller tydliga och uppföljningsbara mål kring samhällets insatser för hur cancer och andra icke smittsamma sjukdomar kan förebyggas.

Vilken forskare får hur mycket?

Cancerforskning

Arbetet för Cancerfondens nio prioriteringskommittéer inleds i dag. Tillsammans ska ledamöterna komma överens om vilka ansökningar som ska beviljas.

Höst på Cancerfonden innebär att de nio prioriteringskommittéerna som ger förslag till anslagsutdelningen i november träffas på kansliet i Stockholm. Deltagarna har haft sommaren på sig för att läsa igenom, bedöma eller förkasta forskarnas ansökningar för kommande år.

I dag finns deltagarna i prioriteringskommitté E här. De handlägger ett drygt 50-tal ansökningar rörande klinisk cancerforskning, radiologi och strålningsbiologi. Vid mötet ska ledamöterna komma överens om ifall ansökan ska beviljas eller inte. Förslagen går sedan vidare till Forskningsnämndens arbetsutskott i oktober. Det slutliga beslutet fattas av Cancerfondens forskningsnämnd i november.

Det är cirka 500 projektansökningar som ska bedömas inom prioriteringskommittéerna. Varje kommitté består av 7–9 ledamöter med kompetenser som täcker olika ämnesområden inom grundforskning och klinisk forskning.

Eva Forssell-Aronsson. Foto: Göteborgs universitet.

– Vid bedömningen använder vi oss av olika kriterier. Vi tittar på den vetenskapliga kvaliteten, forskarens kompetens, cancersamband och om den vetenskapliga rapporteringen är tillfyllest, säger professor Eva Forssell-Aronsson, Göteborgs universitet och ordförande i prioriteringskommittén.

Denna kommitté har 6 forskningsmiljoner att fördela.

– Lite extra i år är att vi har fler unga forskare som ansökt än tidigare. Det är mycket glädjande. Några av dem står sig väl i konkurrensen, säger Eva Forssell-Aronsson. Och som alltid hade vi önskat att vi haft mer pengar att fördela.

I år har Eva Forssell-Aronsson lämnat in en egen ansökan. Den kommer att behandlas i en annan prioriteringskommitté.

Hon har under många år erhållit stora anslag och har dessutom haft en forskartjänst under sex år, finansierad av Cancerfonden.

Protokoll vid kirurgi kan förlänga livet

Behandling, Cancerforskning, Cancervård, Nyheter

Energidryck före och snabbt upp på benen efter operation. Ju fler punkter som följs i det så kallade Eras-protokollet, desto bättre verkar överlevnaden vara vid tarmcancer, enligt en ny studie. Foto: Melker Dahlstrand.

Just nu pågår Kirurgveckan i Karlstad, en vetenskaplig konferens för läkare och annan operationspersonal. Kirurgi är en viktig behandlingsmetod för de flesta cancerformer och i går presenterades en intressant studie om hur viktigt det är med omhändertagandet före och efter operation vid tjock- och ändtarmscancer.

Det är läkare vid Ersta och Danderyds sjukhus i Stockholm som har utvärderat en metod som kallas Eras, Enhanced recovery after surgery. Det är ett protokoll som ska följas före, under och efter operationen. På programmet står ett 20-tal punkter, till exempel att den som ska opereras får föra loggbok över mat, dryck och toalettbesök och dricka energidryck före operationen. Under operationen får patienten så lite vätska som möjligt och efteråt är det viktigt att snabbt komma på benen. Tanken är att minska den stress som kroppen utsätts för vid stora operationer.

Över 900 tarmcancerpatienter som opererats vid Ersta sjukhus ingår i studien. Uppföljningen visar att ju fler punkter i protokollet som uppfylldes, desto större var chansen att överleva i minst fem år. Hos patienter där minst 70 procent av punkterna var uppfyllda levde över 78 procent efter fem år, medan femårsöverlevnaden var knappt 65 procent bland dem där följsamheten var lägre.

– Nu när vi har de här resultaten är det inte längre försvarbart att inte använda protokollet, säger Ulf Gustafsson, kirurg och en av forskarna bakom studien, till tidningen Dagens Medicin.

Forskarna tror att de goda resultaten kan förklaras av att minskad kirurgisk stress leder till en mindre dämpning av immunförsvaret, som då kan bekämpa tumören mer effektivt.

Ny metod för att visa sjuka cancergener i mikroskop

Cancerforskning, Cancersjukdomar, Nyheter

Foto: Uppsala universitet

Forskare från Uppsala universitet har tagit fram en ny metod för att visualisera genskador som orsakar cancer. Metoden kan hjälpa oss att förstå utvecklingen av cancer och förbättra framtidens cancerdiagnostik. Resultaten har nyligen publicerats i tidskriften Journal of Pathology.

Genmutationer är orsaken till att cancer utvecklas. Det finns därför ett stort behov av att hitta metoder som kan visualisera muterade cancergener i celler eller vävnader. Nu har forskare vid Uppsala universitet vidareutvecklat teknik för att kunna se flera olika typer av genskador på samma gång.

– Vi valde att studera en genmutation som finns i ungefär hälften av alla patienter med prostatacancer. Vi har kunnat visualisera olika fusionsvarianter och mutationer, vilket avslöjade distinkta mönster i de olika tumörerna, säger Sara Kiflemariam, studiens huvudförfattare.

Tobias Sjöblom. Foto: Magnus Aronson.

Metoden möjliggör samtidig visualisering av mutationer i andra gener som ofta är påverkade vid prostatacancer.

– Med den här tekniken kan vi på samma gång se flera vanliga mutationer i cancervävnader. Det kan hjälpa oss att förstå tumörutvecklingen och skillnader mellan olika områden i en och samma tumör, säger Tobias Sjöblom, huvudansvarig för studien.

Almedalen 2014: Politiker, anhöriga och forskare debatterade på Cancerdagen

Cancerfonden, Cancerforskning, Cancervård, Nyheter, Opinion, Patienter

Filippa Reinfeldt (M), Jonas Andersson (FP), Anna-Karin Klomp (KD), Christer Jonsson (C), Helene Öberg (MP), Håkan Jörnehed (V) och Lena Hallengren (S) i paneldebatt på Cancerdagen. Moderator: Nedjma Chaouche. Foto: Ulrika Finnberg.

Salen på högskolan i Visby var full när Cancerfonden och Regionala cancercentrum i går anordnade Cancerdagen. De tre seminarierna med paneldebatter med ett stort antal politiker väckte stort intresse och vi kan konstatera att cancervården har börjat segla upp som en valfråga.

Cancerpatienten – alltid någon annans ansvar?

”Här sägs att patienten ska sättas i centrum
så sätts dom tvärtemot mest i nåt jädra väntrum.
För vittnesmål hörde vi alla här i salen
att kontinuiteten finns – men bara i journalen”

Så sammanfattade skådespelaren och proffsrimmaren Jacke Sjödin ett allvarligt ämne med en glimt i ögat: Vem tar egentligen ansvar för patienten, hela människan, i cancervården?

Britt-Marie Ahrnell. Foto: Ulrika Finnberg.

Seminariet inleddes av Britt-Marie Ahrnell, som beskrev sin man Rolfs smärtsamma resa genom vården. Hennes förslag att återinföra ”patientansvarig läkare” fick stort stöd av både publiken, och av Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren och flera andra i panelen.

Britt-Maries berättelse om otaliga läkare och icke-existerande kontinuitet är inte unik, men publiken fick också höra exempel på att vården kan fungera väldigt bra.

– Det är viktigt med ett team, där flera läkare hjälps åt, där man inte släpper bollen, sade Beatrice Melin, chef för Regionalt cancercentrum Norr.

Stödet var starkt för ”patientansvarig läkare”. Foto: Ulrika Finnberg.

Framtidens cancervård – vad säger politikerna?

Därefter radade politiker från sju riksdagspartier upp sig för att tala om vad de vill göra för cancervården efter valet. En aktuell fråga är hur mycket statlig styrning som behövs för att lösa exempelvis ojämlikheten i vården. De flesta var dock emot att riva upp landstingsstrukturen, något som socialminister Göran Hägglund vill utreda.

– Det fungerar inte optimalt i dag, att tillgång på behandling skiljer sig åt är oacceptabelt. Men att avskaffa landstingen är att lägga fokus och energi på fel saker, sa Filippa Reinfeldt (M).

”Cancer ska ses som en akutsjukdom”, sa Lena Hallengren (S). Foto: Ulrika Finnberg.

Hon fick medhåll från andra änden av den politiska färgskalan, Håkan Jörnehed (V):

– En stor omorganisation är inte vad vården behöver. Dessutom är skillnaderna inom landstingen också stora. Vi vill ha jämlik vård ur ett klass- och könsperspektiv också, sa han.

Flera av politikerna var ändå inne på att det kan behövas ökad statlig styrning. Socialdemokraternas Lena Hallengren vill att riktlinjer från till exempel Socialstyrelsen blir mer tvingande, och att cancer ska ses som en akutsjukdom.

– Vi vill ha en vårdgaranti för cancer så att det inte ska ta mer än fyra veckor innan man får behandling, sa hon, men fick mothugg:

– Problemet är att vi då tappar bort hela prioriteringsdebatten. Vissa behöver behandling dagen efter diagnos, andra kan vänta längre, sa Jonas Andersson (FP).

Cancerforskning – karriärvägen som försvann

Nästa seminarium handlade om varför forskningen sackar efter i svensk sjukvård. Brist på tid för läkare och annan vårdpersonal beskrevs som en viktig orsak. Det illustrerades på skämtsamt allvar av Jan Zedenius, biträdande vetenskaplig sekreterare i Cancerfonden och tidigare verksamhetschef:

– Tjena Robban, det är Janne. Jag har några operationssalar att bemanna, du har ju ’forskningsledigt’ men du skulle inte kunna ställa upp…? sa han i ett låtsat mobilsamtal till en medarbetare.

Operationer får i princip alltid gå före forskning. Det är visserligen naturligt, men ställer till problem. Peter Honeth, statssekreterare på Utbildningsdepartementet, var bekymrad.

– I längden kan sjukvården inte hålla kvalitet utan att satsa på sin egen utveckling, sa han.

Ibrahim Baylan (S) poängterade att det är viktigt med en tillräcklig bemanning, bland annat på sjuksköterskesidan, för att forskningen ska hinnas med.

– Dessutom behöver vi tänka framåt – vi behöver fler matte- och NO-lärare för att få läkare i framtiden, sa han.

Foto: Ulrika Finnberg

Almedalen 2014: Fler måste få testa läkemedel tidigt

Behandling, Cancerfonden, Cancerforskning, Cancervård, Nyheter, Opinion

Penilla Gunther (KD), Jan Zedenius (Cancerfonden), Katarina Johansson (Nätverket mot cancer), Jan Liliemark (SBU) och Anders Henriksson (S) diskuterade hur nya behandlingar ska nå patienterna på bästa sätt.

Forskning är ett ämne som blivit allt hetare i Almedalen; jag har redan varit på ett seminarium om läkemedelsindustrins framtid, ett om immunterapi mot cancer och om ett par timmar springer jag vidare till nästa om hur vi tar vara på cancerforskningens framsteg.

Ofta knyts ämnet ihop med det jag bloggade om i går – jämlik vård. Kommer forskningens resultat patienterna till godo på ett rättvist sätt? Den kopplingen gjordes på seminariet om immunterapi – de olika behandlingsmetoder som utnyttjar kroppens eget immunförsvar.

Professor Håkan Mellstedt.

Professor Håkan Mellstedt, som forskat i många år om immunterapi, berättade att det de senaste åren gjorts verkliga genombrott på området, vilket vi också berättar om i senaste Cancerfondsrapporten. Han beskrev immunterapi som en fjärde pusselbit i behandlingen av cancerpatienter, tillsammans med de tre traditionella: kirurgi, strålning och cytostatika.

– Det finns lovande resultat för en mängd cancerformer, och jag tror att någon form av immunterapi kommer att ingå i behandlingen av 60 procent av alla cancerpatienter om tio år, förutspådde Håkan Mellstedt.

Men metoderna hjälper inte alla och än finns det inget sätt att förutsäga vem som har nytta av dem. Biverkningarna är också annorlunda än dem som läkare och sjuksköterskor inom cancervården är vana vid. En annan utmaning är förstås kostnaderna.

– Visst är det frustrerande att det tar lång tid att införa nya behandlingar. Jag tror på ett slags snabbspår för vissa diagnoser där det inte finns några alternativ, sa Jan Zedenius, biträdande vetenskaplig sekreterare hos Cancerfonden, som deltog i en panel på seminariet.

Han lyfte också fram att fler svenska patienter borde få delta i kliniska prövningar, där läkemedel testas på bekostnad av läkemedelsindustrin. Han efterlyste också mer statliga pengar till behandlingsforskning som inte finansieras av företagen. Och när det väl är dags att införa nya behandlingar i sjukvården får tillgången inte vara beroende på var man bor.

– Kanske det behövs en nationell peng så att små landsting inte stoppas av dålig ekonomi, sa Jan Zedenius.

Dagny 102 år: ”Allt var inte bättre förr”

Berättelser, Cancerfonden, Rädda Livet

Dagny Carlsson. Foto: Karl Gabor

När Dagny Carlsson var över 90 år förlorade hon sin man i tarmcancer. Hon har sedan dess varit en trogen givare till Cancerfonden. Ni som följer vår blogg har tidigare mött Dagny, som nu är 102 år, har en egen blogg och är krönikör i vår tidning Rädda Livet. I Rädda Livet nr 2, 2014 berättar hon om när cancer hette kräfta om att allt faktiskt inte var bättre förr.

”Man påstår att ju äldre man blir, desto bättre minns man det som hände för länge sedan och ju sämre kommer man ihåg det som ligger närmare i tiden. Av egen erfarenhet är jag villig att instämma. Numera dyker det upp allt fler minnesbilder från barndomen och skoltiden, som jag inte skänkt en tanke förut och jag har i dag en mycket klarare bild av saker som hände för längesedan än vad jag har av det som skedde för bara några dagar sedan.

Det är lite oroande och trasslar till det dagliga livet när man glömmer bort något viktigt. Men för egen del har jag haft stor glädje av mina minnesbilder av händelser och företeelser från förr i tiden. Det är roligt att berätta för en yngre generation hur det var förr i tiden och hur bra vi klarade oss utan nutidens tekniska hjälpmedel.

Jag har ingenting emot förändringar, så länge de är till det bättre, och jag har försökt att hänga med i utvecklingen så gott det går. Därför har jag börjat blogga på gamla dar. Det är många som tycker att det är märkvärdigt. Det tycker inte jag, men det är kanske ovanligt att äldre personer vågar sig på att försöka. Jag skriver kanske annorlunda än övriga bloggare därför att jag har ett längre perspektiv på tillvaron och kan göra jämförelser mellan förr och nu. Skillnaderna är enorma och många tror att jag fabulerar när jag till exempel berättar om min skolgång och hur obekvämt vi levde och bodde i början på 1900-talet. Det fanns varken bilar, telefoner, radio eller tv och inte ens kyl och frys i våra kök.

Läkarvården var inte på långa vägar vad den är nu och cancern var obotlig. Fick man diagnosen ”kräfta” var utgången given. En av mina fastrar fick bröstcancer och dog vid 38 års ålder och efterlämnade en förkrossad make och två minderåriga barn. Då kände man sig maktlös. Sjukhusen på den tiden var slutna inrättningar och blev man akut sjuk gick man till en praktiserande läkare, satte sig ner i väntrummet och inväntade sin tur.

Som barn vaccinerades vi bara mot smittkoppor och barnsjukdomar, som nu är helt bortvaccinerade men som då drabbade alla barn, men som regel inte krävde läkarvård. Om det var av nöden påkallat gjorde läkarna hembesök, även mitt i natten. Servicen var faktiskt bättre förr och vi brydde oss lite mer om våra medmänniskor. Det låter otroligt, men ett vanligt läkarbesök i min barndom kostade inte mer än 2 kronor. Läkarna tog sig tid med patienten och visade omtanke.

Det fanns epidemisjukhus och jag var som barn patient på ett sådant när jag hade difteri och scharlakansfeber. Men när Spanska sjukan efter första världskriget härjade som värst fanns det inga botemedel. ”Spanskan” var en ovanligt svår och dödlig form av influensa och den krävde miljoner människoliv som kunde ha sparats om det på den tiden funnits antibiotika.

När jag jämför förr och nu är jag mycket tacksam för alla framsteg som gjorts och tycker att vi alla ska glädjas över att sjukvården blivit så mycket bättre och att det i våra dagar finns effektiva mediciner och moderna sjukhus.”

Kan tejp ge svar om misstänkt prick?

Cancerfonden, Cancerforskning, Cancersjukdomar, Nyheter, Tidig upptäckt

Kari Nielsen, till vänster, vill förenkla sättet att ställa hudcancerdiagnos på. Foto: Roger Lundholm.

Cancerforskning kan handla både om molekyler och människor. Den forskning som binder samman hela kedjan från laboratoriebänk till patientens vardag kallas ofta för translationell. Ett exempel på sådan forskning är ett projekt där forskare i Lund nu testar en metod som förhoppningsvis kan göra det enklare att ställa rätt diagnos på en hudförändring.

Som vi berättat tidigare ökar antalet svenskar som insjuknar i hudcancer dramatiskt. Men hittas tumören i ett tidigt skede är chansen att bli frisk stor, och Lundaforskarnas projekt går ut på att förbättra diagnostiken. De analyserar ”prickarnas” biologi på molekylnivå, för att se vilka gener som är aktiva i vävnaden. Utifrån detta får de fram ett mönster som gör det lättare att se skillnad på godartade tumörer och sådana som riskerar att sprida sig, och diagnosen blir säkrare, enligt forskaren Göran Jönsson, som har stöd från Cancerfonden för sin forskning.

I studierna används vävnad från hudförändringar som opererats bort vid skånska sjukhus. Ett problem när det gäller hudcancerdiagnostik är att det inte är alldeles lätt att avgöra när en hudförändring behöver tas bort, speciellt för den som inte är hudspecialist. Många prickar tas därför bort på vårdcentralen för säkerhets skull, vilket leder till ökat tryck på de patologer som undersöker proverna. Detta kan du läsa mer om i senaste utgåvan av Cancerfondsrapporten.

Med hjälp av en speciell tejp skulle den typen av operationer kanske kunna minska, hoppas Lundaforskarna.

– Vi ska undersöka om det går att fånga upp tillräckligt många celler och RNA med en enkel tejp som sätts på och sedan dras av från pricken, säger hudläkaren och forskaren Kari Nielsen till tidskriften Aktuellt om vetenskap & hälsa från Lunds universitet.

I så fall skulle tejpprovet först kunna analyseras, och bara de farliga förändringarna skulle behöva opereras. Det skulle vara en vinst både för sjukvården och för patienten, som slipper onödiga ingrepp och ärr.

Exempel på malignt melanom, den farligaste typen av hudcancer.