Tag: cancerforskning

Längre liv med nytt läkemedel

Behandling, Cancerforskning, Cancersjukdomar, Nyheter

Just nu pågår en stor europeisk cancerkonferens, ESMO, i Madrid, och i går presenterades en ny viktig studie om bröstcancer. Det handlar om kvinnor med spridd bröstcancer av den typ som kallas HER 2-positiv. Den vanliga behandlingen är i dag cytostatika plus läkemedlet Herceptin (trastuzumab). I den här studien, med drygt 800 patienter från 25 länder, har ett nyare läkemedel, Perjeta (pertuzumab), lagts till för en del av kvinnorna.

Resultaten visar att hälften av dem som fick det nya läkemedlet levde efter nästan fem år – medianöverlevnaden var 56 månader, jämfört med 41 månader bland dem som bara fick cytostatika och Herceptin.

Jonas Bergh, professor vid Karolinska Institutet.

Jonas Bergh, professor i onkologi vid Karolinska Institutet och ordförande i svenska bröstcancergruppen, säger till TT att de här forskningsresultaten är ”det i särklass bästa under hela konferensen”.

– Tidigare levde man i ungefär 1,5 år om man hade den här sjukdomen, säger han till TT.

Två andra forskare som kommenterar studien i New York Times påpekar att det är uppmuntrande resultat även för dem som bara fick cytostatika och Herceptin. När det läkemedlet godkändes i slutet på 90-talet gav det en medianöverlevnad på cirka 25 månader – men i den nya studien är den alltså över 40 månader, och medianöverlevnad innebär att hälften lever längre än så. Det tyder på att sjukvården har blivit bättre på att sköta behandlingen och ta hand om patienterna.

Framsteg för forskningen om hudcancer

Cancerforskning, Cancersjukdomar, Nyheter

Håkan Olsson, professor i onkologi vid Lunds universitet.

Hudcancer är den cancerform som ökar mest i Sverige. Den allvarligaste formen malignt melanom drabbade över 3 300 personer i Sverige 2012. Ultraviolett strålning från solen eller solarier är den viktigaste riskfaktorn. Strålningen orsakar skador i cellernas arvsmassa som så småningom kan orsaka cancer. Man vet att risken för malignt melanom ökar hos personer som har utsatts för många brännskador av solljus. Men även ärftliga faktorer spelar in, och i förra veckan publicerades en studie i den vetenskapliga tidskriften Journal of the National Cancer Institute som ger ny kunskap om genetiken bakom hudcancer.

Vår arvsmassa är förpackad i form av 46 kromosomer i våra celler. Kromosomernas ändar kallas telomerer och dessa fungerar som ett slags skydd för kromosomerna. Vid varje celldelning förkortas telomererna, vilket gör att cellerna har begränsad livslängd. Cancerforskningen har visat att telomererna i cancerceller i stället förlängs, vilket kan medverka till att cellerna blir ”odödliga” och bildar tumörer.

– Forskningen har pekat åt olika håll, men nu har vi det första entydiga beviset att det finns en koppling mellan långa telomerer och melanom, säger Håkan Olsson, professor vid Lunds universitet.

Exempel på malignt melanom.

Hans forskargrupp är en av två svenska som medverkar i det stora internationella forskarnätverk, GenoMEL, som står bakom den nya studien. Blod från över 11 000 melanompatienter och nästan 14 000 kontrollpersoner från hela världen har undersökts. Resultaten visar att det finns en tydlig koppling mellan olika genetiska faktorer som påverkar telomerernas längd och risken för melanom.

– Det är mycket spännande, för det öppnar upp för ett helt nytt forskningsfält, säger Håkan Olsson, som hoppas att den nya kunskapen i förlängningen ska leda till nya sätt att förebygga hudcancer.

 

Dagny 102 år: Brittsommarprat

Berättelser, Cancerfonden, Nyheter

Dagny Carlsson. Foto: Karl Gabor

När Dagny Carlsson var över 90 år förlorade hon sin man i tarmcancer. Hon har sedan dess varit en trogen givare till Cancerfonden. Ni som följer vår blogg har tidigare mött Dagny, som nu är 102 år, har en egen blogg och är krönikör i vår tidning Rädda Livet. I Rädda Livet nr 3, 2014 berättar hon om hur det var på ”den gamla goda tiden”.

”Vi nordbor huttrar och fryser under den långa vintern i vårt kalla vinterklimat och längtar intensivt efter sol och vår och framför allt till den ljuvliga sommaren. Det är så mycket vi vill hinna med när den äntligen är här. Då ska vi ha semester och njuta av att solen lyser och kvällarna är ljumma och sköna. En del personer vill resa och se nya platser, andra är till freds med att stanna hemma, sola och lata sig. Den som har en sommarstuga vill kanske förena nytta med nöje och renovera huset eller bygga en friggebod.

Så ljuvlig som sommaren var när jag var barn blev den aldrig sedan jag blivit vuxen. Då längtade jag till sommarlovet och ser jag tillbaka till min barndoms somrar lyste solen alla dagar och det regnade sällan eller aldrig. Vi var ute i det fria från morgon till kväll och vi hade inga dyra leksaker. Vi använde vår fantasi och lekte enkla lekar. Jag tror inte att nutidens ungar, som spelar datorspel och petar på sina mobil­telefoner, har tillnärmelsevis lika roligt som vi hade när vi hoppade rep eller lekte med pinnar och kottar i en skogsdunge. Men tiderna förändras och allt var inte bra på ”den gamla goda tiden”.

Den som nu har fem veckors lagstadgad och betald semester har svårt att föreställa sig att en vanlig löntagare inte hade någon semester alls före år 1938. Då som först blev det lag på att alla som arbetade skulle ha 14 dagars betald semesterledighet. Under de första sju arbetsamma åren i mitt liv arbetade jag sex dagar i veckan året runt. Jag kunde i bästa fall få en vecka ledigt mitt i sommaren utan lön. Det ansågs vara väldigt generöst och då reste jag hem till min mor och mina syskon och fick gratis mat och husrum. När jag slutade arbeta och gick i pension hade jag som mest haft tre veckors semesterledighet. Jag grämer mig inte det minsta över att jag inte fick uppleva femveckorssemestern. Det man aldrig har haft kan man inte sakna.

På min ålders höst kan jag se tillbaka på många underbara somrar och de semestrar som jag har fått njuta av har jag tillbringat i sommarstugan eller också har jag gjort korta eller längre resor till främmande länder. Varje år ser jag fram emot en ny sommar och gläds över att träd och buskar är gröna och att det blommar i rabatten.

Nu reser jag inte så mycket, men är lycklig över att vara frisk. Sedan jag blivit pensionär har jag semester jämt. Betald är den också tack vare en lag om allmän pension från 1960. Min mormor hade inte en enda semesterdag under sitt långa liv. Hon fick heller ingen pension när hon slutade arbeta. Själv tar jag ingenting för givet, men känner mig mycket tacksam för att jag fått uppleva att vårt land utvecklats från att vara ett rent u-land till att bli den välfärdsstat det är i dag.”

Hon forskar om det svåra beslutet: När är det dags att avbryta behandlingen?

Behandling, Cancerforskning, Cancervård, Nyheter

Cytostatika är en viktig behandling även när cancern inte kan botas. Men det finns en brytpunkt när den gör mer skada än nytta, säger forskaren Ulla Näppä.

Cytostatikabehandling används för att bota cancer, men också i lindrande syfte när bot inte längre är möjlig. Med återkommande palliativa cytostatikakurer kan en tumör hållas i schack under en lång period, och symtom som exempelvis smärta kan lindras. Patientens livskvalitet ökar och livet förlängs i många fall. Men cytostatika dödar inte bara cancerceller, utan även friska celler. Biverkningarna är ofta tuffa och för varje obotligt sjuk patient finns en brytpunkt när cytostatikan gör mer skada än nytta.

– Det finns en fas när patienten inte längre orkar med behandlingen, berättar onkologisjuksköterskan och forskaren Ulla Näppä, som har lång erfarenhet av cancervård i livets slutskede. Till vardags arbetar hon på Storsjögläntan, det palliativa hemsjukvårdsteamet vid Östersunds sjukhus.

För att ha nytta av behandlingen behöver patienten ha ett ganska gott allmäntillstånd, den som är sjuk ska inte vara så svag att hon eller han är sängliggande. Den förväntade överlevnaden bör vara minst en månad, därefter är behandlingen alltför påfrestande enligt Ulla Näppä. Dilemmat är att avgöra när den här brytpunkten inträffar, och det är det hennes forskning handlar om.

Tidigare i år lade hon fram sin avhandling vid Umeå universitet, där hon följt upp patienter från Jämtland, Norrbotten och Västerbotten. En av Ulla Näppäs studier visar att var fjärde person som fick palliativ cytostatika fick det under den sista månaden i livet. De som fick cytostatika i så sent skede tillbringade mer tid på sjukhus och avled mer sällan i sitt eget hem, jämfört med de som fick vara utan behandlingen den sista månaden.

Ulla Näppä.

Ulla Näppä och hennes kolleger vill hitta metoder att göra bättre bedömningar av om cytostatikabehandlingen ska fortsätta eller inte. Därför har hon utvärderat en enkät med fem frågor som patienterna får besvara inför en ny cytostatikakur, där de får beskriva hur de mår, hur mycket de orkat den senaste tiden och vad de tänker inför ännu en behandlingsomgång.

– Enkäten gav värdefull information till sjuksköterskorna som ger behandlingen. Men den minskade inte andelen patienter som fick cytostatika under den sista månaden, berättar Ulla Näppä.

Det krävs därför mer forskning om de här svåra besluten, menar hon.

– För många patienter  och anhöriga är cytostatikabehandlingen det sista hoppet. Därför är det så viktigt att ha en fungerande och ärlig kommunikation. Att våga säga att nu har vi nått vägs ände med cytostatika, men vi har hopp om att du kan få en bättre sista tid utan den.

Den palliativa vården inriktas då på att lindra smärta och andra symtom.

– Det är vi duktiga på inom den avancerade hemsjukvården. Där ser jag många gånger patienter som efter att cytostatikabehandlingen är avslutad säger ”Är det så här bra man kan må?”

Ulla Näppä har fått stöd till sin forskning från Cancerfonden via sin handledare Bertil Axelsson, docent i palliativ medicin.

Nytt ALF-avtal klart – äntligen!

Cancerforskning, Nyheter

Äntligen!

Under vad som kom att bli de sista dagarna för regeringen Reinfeldt tecknades ett avtal som inte rönt så stora rubriker – men som många av oss väntat på. Länge. Ett nytt ALF-avtal.

ALF-avtalet är ett tämligen okänt begrepp för de allra flesta, men det handlar om finansiering av den kliniska forskningen och är därmed högintressant för alla oss som är engagerade i kampen för att besegra cancer. Den största delen av de statliga pengarna till kliniskt inriktad medicinsk forskning regleras och fördelas i dag via avtalet om läkarutbildning och medicinsk forskning (ALF). Det nuvarande sades upp av staten 2009 och förhandlingar om ett nytt har pågått sedan dess.

Men i torsdags kunde alltså, äntligen, ett nytt avtal undertecknas av staten och sju av våra landsting*. Det reglerar fördelningen av omkring 1,7 miljarder kronor årligen. Viktiga pengar, viktigt avtal.

Det finns flera nyheter i avtalet men två känns särskilt intressanta. Det ena handlar om att kvaliteten i forskningen kommer spela en större roll vid fördelningen av en del av summan. Det andra om att återkommande utvärderingar av universitetssjukvården införs.

Genom det nya avtalet utgör kvaliteten en tydligare grund för fördelningen av en del av pengarna. Att fördela pengar i konkurrens har betydelse för att ytterligare höja kvaliteten på forskningen. Cancerfonden har dessutom föreslagit i sitt intressepolitiska program att minst två tredjedelar av pengarna ska fördelas i nationell konkurrens med uppföljning på nationell nivå, eftersom vi anser att det underlättar samarbeten mellan regioner och möjliggör studier med stora patientunderlag. Något som forskning och vård skulle tjäna på.

Jan Zedenius. Foto: Andrea Björsell

– Sammantaget är det väldigt bra att vi nu har ett avtal på plats. Äntligen ska det nu också bli en bättre uppföljning och kvalitetskontroll av ALF-medlen. Det är mycket efterlängtat och en förutsättning för att pengarna används på allra bästa sätt, menar Jan Zedenius, biträdande vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden.

* Stockholms läns landsting, Landstinget i Uppsala län, Landstinget i Östergötland, Skåne läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Örebro läns landsting och Västerbottens läns landsting.

Depression är vanligt hos cancersjuka – men det finns behandling som hjälper

Behandling, Cancerforskning, Cancerrehabilitering, Cancervård, Nyheter, Psykologiskt stöd

Många cancersjuka drabbas av depression, men tyvärr får inte alla rätt behandling. En ny studie utvärderar en metod som fungerat bra för många, vilket väcker hopp om en förbättring.

Att drabbas av cancer är tungt på många sätt, och många cancersjuka drabbas också av depression. Tyvärr är det många som inte får någon ordentlig behandling för sin depression. Det visar forskning från Skottland, som gjorts med stöd av Cancerfondens brittiska motsvarighet Cancer Research UK och regeringen i Skottland. Men de nya studierna väcker också hopp – det finns behandlingsmetoder som förbättrar livskvaliteten.

Forskningsresultaten publicerades samtidigt i flera olika vetenskapliga tidskrifter häromveckan. I tidskriften Lancet berättar forskare om resultaten från en studie där 21 000 skotska cancerpatienter undersökts. Över 1 500 visades sig ha en allvarligare depression – men bara var fjärde fick någon ordentlig behandling mot detta. Vanligast var depression bland lungcancerpatienter där så många som 13 procent var drabbade, jämfört med 2 procent av befolkningen i stort. Forskarna konstaterar att den här typen av lidande ofta missas hos cancersjuka, och att problemen skulle kunna fångas upp om sjukvården systematiskt testade patienterna för depression.

För det finns som sagt hjälp att få. I en annan studie i Lancet utvärderas en metod som visade sig fungera bra för många. Ungefär 500 patienter lottades till vanlig vård eller ett behandlingsprogram där bland annat samtalsterapi integrerades i den vanliga behandlingen. Specialutbildade cancersjuksköterskor ansvarade för behandlingen, och de samarbetade med både psykiatriker och patienternas allmänläkare och cancerläkare. Enligt forskarna var just samarbetet en viktigt framgångsfaktor, att behandlingen av kropp och själ var nära sammanflätade.

Efter ett halvår hade 62 procent av dem som fått ta del av behandlingsprogrammet minskat sina symtom på depression med minst 50 procent. Bland dem som fått vanlig vård var det bara 17 procent som blivit så bra. Terapin ledde också till mindre oro, trötthet och bättre livskvalitet.

Speciella insatser mot depression hjälper även patienter som har dålig prognos, vilket visas i ytterligare en studie i Lancet Oncology. Där fick 68 personer som var svårt sjuka i lungcancer och dessutom depression prova den integrerade terapin och jämfördes med ungefär lika många som fick vanlig vård. När de efter tolv veckor fick skatta sin hälsa hade de som fick specialbehandlingen mindre symtom på depression och oro och högre livskvalitet.

Även i Sverige pågår forskning kring cancer och depression, till exempel stödjer Cancerfonden ett forskningsprojekt vid Uppsala universitet, U-CARE, där behandling via internet studeras.

Näracancer.se har också information om depression och ångest, och du kan alltid få stöd genom att ringa Cancerfondens informations- och stödlinje.

Cancerfrågan högt på agendan i årets valrörelse

Cancerforskning, Cancervård, Nyheter, Opinion

Cancervårdens fortsatta positiva utveckling är inte bara beroende av framgångsrik forskning och nya behandlingar. Politiska beslut och strategier är direkt avgörande för framtida cancervård. Därför kan det, en och en halv vecka innan valet, vara värt att påminna om Cancerfondens valenkät.

I valenkäten som är publicerad i Cancerfondsrapporten 2014 har vi tagit reda på var riksdagspartierna står i frågor som kan bli avgörande för framtida forskning, cancervård och prevention. Kring flera frågor som Cancerfonden driver råder antingen politisk enighet eller en klar majoritetsuppfattning.

En höjning av tobaksskatten är exempelvis något som samtliga partier önskar. Däremot motsätter sig Moderaterna och Sverigedemokraterna exponeringsförbud för skyltning av cigaretter i butik.

Den vårdfråga som både Alliansen och Socialdemokraterna driver hårt inför valet är frågan om kortade väntetider. S sticker ut hakan och lovar att alla S-styrda landsting och regioner ska garantera alla cancerpatienter behandling inom fyra veckor efter remiss. Hur det hela ska finansieras är fortfarande oklart.

Alliansen har å andra sidan en riktad satsning inför årets val där man öronmärker totalt två miljarder kronor (500 miljoner per år fram till 2018) för att korta köerna i cancervården.

Läs mer om Cancerfondens valguide i kapitlet Politik i Cancerfondsrapporten 2014.

Läs Cancerfondsrapporten i en blädderbar version.

Nya rön om cancer kräver nya samarbeten

Cancerfonden, Cancerforskning, Cancervård, Opinion

Hur ska vi stimulera och förbättra svensk forskning? Det var många som samlats i Aula Medica i Solna för att lyssna på paneldebatt med toppforskare. Foto: Andrea Björsell.

I går kväll samlades nästan 200 personer i Karolinska Institutets imponerande Aula Medica i Solna. Temat för kvällen var ”Svensk cancerforskning – hur blir vi världsledande?” och som värd stod bland andra Cancerfonden.

– Titeln är lite provokativ, men jag ska förklara varför vi vill ställa den frågan, sa kvällens moderator Klas Kärre, professor och ordförande för Cancerfondens forskningsnämnd.

Anders Blanck, vd Läkemedelsindustriföreningen, cancerforskarna Mef Nilbert, Jonas Bergh och Bengt Westermark, Jan Andersson, forskningsdirektör i Stockholm läns landsting, professorerna Lena Claesson-Welsh och Olle Stendahl samt generaldirektör Ingrid Petersson frågades ut av kvällens moderator Klas Kärre. Foto: Andrea Björsell.

Svensk cancerforskning ligger bra till jämfört med andra länder, framför allt när man ser till att vi är ett litet land. Men på senare år har en del orosmoln tornat upp sig, vilket vi tidigare berättat om i Cancerfondsrapporten. Ett problem är att kliniska forskare, ofta läkare, inte hinner med eller uppmuntras att forska i en stressad sjukvård, fortsatte Klas Kärre.

– Vi ser  tecken på att cancerforskningen, både den grundvetenskapliga och kliniska, utvecklas snabbare i flera andra länder med jämförbar storlek, som Schweiz, Holland och Belgien. Så frågan är: Hur ska vi stimulera och förbättra svensk forskning?

Extremt optimistisk
Tre internationella toppforskare var inbjudna för att bidra med inspiration och perspektiv: Sir David Lane, legendarisk för att ha upptäckt genen p53 som är avgörande för skyddet mot cancer, professor Sabine Tejpar från Belgien och New York-professorn Charles Sawyers.

– Jag är extremt optimistiskt kring de nya behandlingarna av cancer – och vägen framåt är ganska klar. Vi är på väg mot något vi kan kalla precisionsmedicin, sade Charles Sawyers.

Det är nu möjligt att analysera tumörerna in i minsta detalj, vilka mutationer en enskild tumör har och vilka proteiner tumörcellerna tillverkar. Forskningen visar att cancer inte är ett visst antal sjukdomar i olika organ – utan hundratals undergrupper.

Professor Sabine Tejpar. Foto: Andrea Björsell.

– En tumör i tarmen kan ha egenskaper som gör att den snarare liknar en brösttumör eller kanske en hudtumör, berättade Sabine Tejpar.

Det här gör att behandlingen i framtiden i mycket större utsträckningen kan individanpassas. I stället för en medicin till alla med tarmcancer, kommer olika läkemedel eller olika kombinationer att ges beroende på tumörens egenskaper. Med den här kunskapen måste också forskningen förändras. När cancer delas in i allt fler undergrupper krävs större samarbeten, det räcker inte att samla patienter från ett sjukhus, ett landsting eller ens ett land.

Mer samarbete och pengar behövs
Hur Sverige ska hålla sig framme i det här nya forskningslandskapet diskuterades av en panel med forskare, representanter för landsting, myndigheter, läkemedelsindustri. Även här var större samarbeten och större samsyn ledorden. Svenska sjukhus och universitet måste samarbeta – med varandra, läkemedelsindustrin och med institutioner utanför landets gränser. Mer pengar behövs också och hela panelen var överens om att forskningen måste få större del av sjukvårdskostnaderna, vilket Cancerfonden nyligen föreslagit i en debattartikel. De flesta tyckte också att Sverige behöver färre regioner än dagens 21 landsting, om samarbetet ska blir bättre. Sist men inte minst behövs bättre incitament för att locka unga människor att blir duktiga forskare – för det är där de briljanta idéerna kläcks.

– Vi måste se till att hitta de bästa individerna och ge dem det stöd de behöver, avslutade Klas Kärre.

Daniel Agurén, jurist på Cancerfonden, stod för finstämd underhållning vid flygeln. Foto: Andrea Björsell.

Ökad risk för cancer vid stillasittande

Cancerforskning, Cancersjukdomar, Förebyggande, Nyheter, Opinion

Mycket stillasittande ökar risken för cancer i tjocktarm och livmoder. Det visar en ny undersökning som lyfter sambandet mellan inaktivitet och cancer.

Ungefär en tredjedel av alla cancerdiagnoser är orsakade av faktorer som går att påverka i vår vardag.

Att rökning ökar risken för cancer vet de allra flesta svenskar, runt 97 % närmare bestämt. Även att solning ökar risken för att drabbas av cancersjukdom känner de allra flesta till. Däremot är det bara en av tre som känner till betydelsen av fysisk aktivitet för att minska risken för cancer.

Stillasittande har sedan tidigare kopplats till ökad risk för övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. I söndags publicerade Upsala Nya Tidning en intressant artikel som lyfter en studie, nyligen publicerad i Journal of the National Cancer Institute, kring tv-tittande och stillasittande i relation till risken att drabbas av cancer.

Studien visar att för den som ofta sitter stilla framför tv:n oftare får cancer i tjocktarm, livmoder och till viss del även lungcancer. Den ökade risken kvarstår även efter att hänsyn tagits till hur fysiskt aktiva deltagarna i övrigt brukade vara.

Kunskapen om sambandet mellan cancer och fysisk aktivitet, stillasittande och kost är i dag relativt låg medan forskningsunderlagen blir allt tydligare. Glädjande nog överlever allt fler sin cancersjukdom men kräver oftast omfattande behandling, inte sällan under lång tid. Det här får förstås konsekvenser också för vården. Inom 20 år beräknas antalet cancerpatienter i vårdkedjans olika delar vara 70 procent fler än i dag. Det är helt klart att samhället behöver bli bättre på att förebygga sjukdomen.

Cancerfonden arbetar därför aktivt för att lyfta fram preventionsfrågorna i den politiska debatten. Bland annat vill vi att det genomförs informationsinsatser kring goda kost- och motionsvanor men också att man på nationell nivå arbetar fram en strategi för goda levnadsvanor, som innehåller tydliga och uppföljningsbara mål kring samhällets insatser för hur cancer och andra icke smittsamma sjukdomar kan förebyggas.

Vilken forskare får hur mycket?

Cancerforskning

Arbetet för Cancerfondens nio prioriteringskommittéer inleds i dag. Tillsammans ska ledamöterna komma överens om vilka ansökningar som ska beviljas.

Höst på Cancerfonden innebär att de nio prioriteringskommittéerna som ger förslag till anslagsutdelningen i november träffas på kansliet i Stockholm. Deltagarna har haft sommaren på sig för att läsa igenom, bedöma eller förkasta forskarnas ansökningar för kommande år.

I dag finns deltagarna i prioriteringskommitté E här. De handlägger ett drygt 50-tal ansökningar rörande klinisk cancerforskning, radiologi och strålningsbiologi. Vid mötet ska ledamöterna komma överens om ifall ansökan ska beviljas eller inte. Förslagen går sedan vidare till Forskningsnämndens arbetsutskott i oktober. Det slutliga beslutet fattas av Cancerfondens forskningsnämnd i november.

Det är cirka 500 projektansökningar som ska bedömas inom prioriteringskommittéerna. Varje kommitté består av 7–9 ledamöter med kompetenser som täcker olika ämnesområden inom grundforskning och klinisk forskning.

Eva Forssell-Aronsson. Foto: Göteborgs universitet.

– Vid bedömningen använder vi oss av olika kriterier. Vi tittar på den vetenskapliga kvaliteten, forskarens kompetens, cancersamband och om den vetenskapliga rapporteringen är tillfyllest, säger professor Eva Forssell-Aronsson, Göteborgs universitet och ordförande i prioriteringskommittén.

Denna kommitté har 6 forskningsmiljoner att fördela.

– Lite extra i år är att vi har fler unga forskare som ansökt än tidigare. Det är mycket glädjande. Några av dem står sig väl i konkurrensen, säger Eva Forssell-Aronsson. Och som alltid hade vi önskat att vi haft mer pengar att fördela.

I år har Eva Forssell-Aronsson lämnat in en egen ansökan. Den kommer att behandlas i en annan prioriteringskommitté.

Hon har under många år erhållit stora anslag och har dessutom haft en forskartjänst under sex år, finansierad av Cancerfonden.