I förra veckan var undertecknad på ett mycket intressant symposium på Kungliga Vetenskapsakademien. Temat var ojämlikhet inom folkhälsan i moderna välfärdsländer, och bland föreläsarna fanns Sir Michael Marmott, professor i epidemiologi och folkhälsa vid University College London.

Diskussionerna kretsade i huvudsak kring paradoxen att man i moderna välfärdsländer, trots en generellt bättre folkhälsa än i andra länder, ser ökande klyftor i folkhälsa mellan samhällsklasser.

Studier som gjorts visar att generösa välfärdssystem kraftigt minskar ojämlikhet i folkhälsa, men det är inte den enda lösningen. Utmaningen är att få människor att förändra sitt beteende. Rökning, solvanor, matvanor och motionsvanor är alla faktorer som påverkar folkhälsan, inte minst inom cancerområdet, och ”ohälsosam livsstil” förekommer i större utsträckning bland de som har lägst inkomst.

Finn Diderichsen, professor i folkhälsa vid Köpenhamns universitet, berättade att han i sina studier kommit fram till att även skillnader mellan könen ökar (mäns hälsa blir bättre, kvinnors mer oförändrade), att cancer ökar främst på grund av alkohol och tobak och att de som inte går klart grundskolan har enormt ökad risk för tidigare död.

Sammanfattningsvis kan man säga att trots ojämlikhet är folkhälsan generellt bättre i välfärdsländer som Sverige, men att de som har det sämst ställt inte har samma positiva utveckling som övriga. Och det kan vi aldrig acceptera.

Utmaningen är att motivera människor att göra bra val i livet. Det finns andra motiv än folkhälsa som styr vårt beteende, men alla har rätt till korrekt information och rätt hjälp för att nå en god hälsa. För oss på Cancerfonden innebär dessa kunskaper mer bränsle i vårt idoga arbete med ett bättre preventionsarbete i Sverige. Bland annat genom hårdare tobakslagstiftning.