Tag: närstående

Våga stanna kvar när vännen blir sjuk

Nu hände det mig. Det där med att vara nära men ändå så långt ifrån. Min barndomsvän ringer och berättar att hans kompis har fått ett återfall i sin cancersjukdom och är svårt sjuk. Han känner sig ledsen, både vill och inte vill prata eftersom det gör ont.

Vi trevar oss fram i samtalet, pratar om vilka möjligheter hans vän har att leva en längre tid med sin sjukdom. Jag vill inte klampa på för mycket och ingjuta hopp som kanske inte är relevant. Vi tar ett steg i taget och pratar om hur han mår just nu.

– Vad menar du med sjuk? Ligger han i sängen? Orkar han vara uppe och gå? Äter han och dricker? frågar jag.

Det visar sig att han är väldigt sjuk, hans vän tar sig inte ur sängen och man pratar om att hospice (vård i livets slutskede) kan vara aktuellt inom kort. Hans matlust är borta och han får bara i sig vätska.

– Okej säger jag, din vän har sannolikt en begränsad tid kvar i livet. Vad vill du göra? Vad vill du ha sagt? Om han vill träffa dig så gå dit och prata med honom. Våga möta honom och hans familj. Håll dig inte borta. Att bli övergiven är det svåraste, att själv få tacka nej till ett besök är en helt annan sak.

Min vän åkte och hälsade på. Kamraten dog fortare än vad någon hade förväntat sig och efteråt var han tacksam för vårt samtal. Jag hade funnits där och mest lyssnat men också fått honom att våga vara kvar när han helst av allt ville springa därifrån, för det blev så jobbigt.

Nu sitter jag och känner en sorg över en väns vän som jag inte mött mer än en gång. Men jag blev berörd av deras vänskap, av en för tidig död och av den familj som finns kvar med tomrummet efter en viktig person. Jag uppmanar min vän att inte överge familjen, att fortsätta hålla kontakten med änkan och barnen även efter ett halvt år då många liv går tillbaka till det normala. Men för min väns väns familj blir livet aldrig som förut.

Det sista han gör innan vi skiljs åt är att gå in på alladrabbas.se och skicka en hälsning till vännens föräldrar som fortfarande lever. Samtidigt passar han på att bli månadsgivare. För nu kom cancern så nära att det blev på riktigt.

Spring för livet och Cancerfonden

Den 1 maj är kanske några av er är ute och demonstrerar. Skövdebon Cissi Hagberg ägnar dagen åt att ta ställning för alla som drabbas av cancer. Hon är arrangör för motionsloppet Spring för livet, där alla anmälningsavgifter och intäkter skänks till Cancerfonden.

Cissi Hagberg har, som många andra engagerade insamlare, en personlig relation till cancer. På sin webbplats berättar hon om varför hon vill bidra till cancerforskningen:

”Under hösten 2012 fick jag bevittna hur cancern bröt ner en ung människas liv. Att se en person med sådan livsglädje, falla sönder dag för dag gjorde ont. Men det gör ondare att tänka på hur många som faktiskt sitter i precis samma situation idag. Jag har som mål att väcka tankar hos människor.”

Cissi Hagberg samarbetar med Skövde kommun och Billingens fritidsområde ekonomisk förening. Hon har också knutit till sig ett antal företag som sponsrar loppet.

”Mitt mål är att nå fram till företagare, privatpersoner och föreningar i och runt om Skövde. Och få dem att delta den 1:a maj. Jag har även som mål att väcka företagares uppmärksamhet i frågan, och lyckas värva fler företag att skänka pengar till Cancerfonden.”

Föranmälan är stängd men det går bra att efteranmäla sig på plats den 1 maj. Loppet startar 13.00 och distanserna är 2,5 km, 5 km och 10 km.

Vill du vara med och bidra till insamlingen så hittar du den här.

Har du också planer på att starta en insamling till förmån för Cancerfonden? Klicka här och läs mer.

Det är så enkelt att visa sitt stöd

I mitt arbete på Cancerfondens informations- och stödlinje samtalar jag med människor om kriser de befinner sig i. Många av samtalen kommer från närstående som oroligt undrar vad de kan göra för att hjälpa till. Ju längre känslomässigt de är ifrån patienten, desto svårare kan det bli att veta hur de ska göra.

De kan vara släktingar, grannar eller skolpersonal som alla är berörda av sjukdomen. De känner patienten och är påverkade av situationen men vet inte hur mycket de får ”tränga sig på”. Vår försiktighet gör att vi inte vill störa. Vi vågar inte fråga eller vara lite spontana, som att gå över med en blomma eller en god gryta till den som är sjuk.

I dessa samtal brukar jag berätta att min erfarenhet är att de flesta patienter uppskattar en hälsning i någon form. Det kan vara ett kort sms, en blomma som skickas, ett mejl eller en hälsning via en vän som kanske står patienten närmare. Vi behöver göra så lite för att visa vår medkänsla och känna att vi kan göra en skillnad för en annan person.

Men när vi kommer till de närstående blir de ibland bortglömda. Maken eller makan som vårdar behöver stöd för att orka. De vuxna barnen behöver förståelse från kolleger och chefer att de är i sorg för att en förälder är sjuk. Föräldrar till vuxna barn som är sjuka behöver ses av andra som de föräldrar de faktiskt är oavsett ålder på barnen (jag pratade med en mamma som var så orolig för sin son som var 72 år. Mamman var 95 år och hennes son var fortfarande hennes ”lilla kille”).

Det är så enkelt att lägga en hand på en axel och visa sitt stöd, säga att ”jag kan tro att du också har det svårt” eller helt enkelt ställa frågan ”Hur är det för dig? Behöver du någon hjälp? Kan jag avlasta på något vis?”

Vi är alla berörda av cancer på något sätt. Om vi tillsammans kan underlätta för varandra genom att visa vårt stöd på ett enkelt vis så låt oss göra det!

Du kan gå in på alladrabbas.se och skicka en hälsning, det är alltid en början!

Trevlig helg!

Cancerbeskedet drabbade inte bara Leila


I av 3 får cancer. Men alla drabbas. Så lyder Cancerfondens budskap i vårens kampanj. En som vet hur cancer påverkar personer i ens närhet är Leila Söderholm. 2010 fick hon diagnosen tarmcancer. Ett besked som inte bara var svårt för Leila själv utan även för hennes familj, vänner och kollegor.

Leila är vårt ansikte utåt i kampanjen och hon vill berätta sin historia för att få fler att delta i kampen mot cancer och bli månadsgivare till Cancerfonden.

Leila arbetar som tränare, kostrådgivare, föreläsare, coach och har en egen blogg på amelia.se. Så här beskriver hon själv tiden efter cancerbeskedet:

– Den första tiden går inte att beskriva. Att riskera att dö ifrån sina barn är en känsla som är omöjlig att ta in. Att jag skulle tvingas genomgå stora operationer och riskera att bli skadad för livet var mindre viktigt. Det enda jag ville var att överleva. 

Leila har i perioder behövt mycket hjälp och har haft svårt att klara sig själv. Hennes man och närmaste familj har varit ett stort stöd. En granne kom varannan dag med mat till hela familjen. Hennes kolleger klev in och tog över Leilas verksamhet och lät henne bara vara sjuk.

Kollegan Chris berättar att han efter den första chocken började fokusera på vardagsdetaljerna.

– Jag ville att företaget skulle fortsätta som om Leila hade varit där. Jag kände att om ingen annan kan, så tar jag allt.

Vännen Camilla förstod direkt att sjukdomen skulle uppta hela Leilas existens och anpassade sitt eget liv efter det.

– Att stå bredvid någon som är sjuk är jättejobbigt. Kunde jag på något sätt hjälpa henne så var det en fullständig självklarhet.

Leila mår fortfarande periodvis dåligt med smärtor, men hon är tacksam för att hon lever.

– Varje cancerfall påverkar livet för så många människor och vi måste tillsammans göra vad vi kan för att besegra denna hemska sjukdom. Jag och många med mig har valt att bli månadsgivare till Cancerfonden och jag hoppas att min historia kan få fler att göra det livsviktiga valet.

Har du också erfarenhet av cancer i din närhet, gå in på vår Facebooksida och berätta!

Tack alla ni som vill vara med!

Cancerfondens sida på Facebook.

För en tid sedan sökte vi på vår Facebooksida efter personer som har erfarenhet av cancer och som skulle kunna tänka sig att medverka i vår kommunikation, i annonser och på webben. Många kände sig träffade, som patient eller närstående, och hörde av sig till mig. Jag vill rikta ett stort tack till alla som engagerade sig i vår önskan.

Att ha möjlighet att söka människor som vill hjälpa till att göra skillnad är så värdefullt för oss på Cancerfonden. Jag tänker på vilken styrka det finns i all erfarenhet som jag fått ta del av.

En berättelse var från en kvinna som upplevde det positiva som sjukdomen givit henne. Hon fick tillbaka en närstående där relationen varit mindre bra under ett antal år. Så trots den skräck, rädsla eller obehag vi kan känna av att själva drabbas eller möta närstående, så kunde hon acceptera att sjukdomen tog plats och att hon fick tillbaka en viktig relation i sitt liv. Tyvärr är det så som många kan uppleva det. Först när vi drabbas på olika vis så värdesätter vi varandra och det vi har eller saknar.

Jag hoppas få dela med mig av de erfarenheter vi fått till oss under året som kommer. Vänskap som uppstått, hur man överlever sorgen, glädjen när friskheten kommer, tröttheten att vara närstående… Men sammantaget mycket glädje och kärlek från familj, vänner, grannar och arbetskamrater.

För er som behöver prata utan att vilja dela er historia offentligt så kan ni kontakta oss på Cancerfondens informations-och stödlinje. Man kan välja att ringa och prata eller skicka in ett mejl.

Ett tack betyder så mycket

Ibland får jag frågan hur jag orkar arbeta på Cancerfondens informations-och stödlinje. Mitt korta svar brukar bli att det tack jag får när samtalet är avslutat kan bära mig långt.

Häromdagen fick jag vara med om något som värmde extra mycket. En kvinna vars mamma blivit svårt sjuk ringde och hade funderingar över hur snabbt sjukdomsförloppet kunde gå och vad som kunde hända. Vi pratade länge med varandra och hon återkom nästan en gång i veckan på den dag jag hade ”min” telefontid. Vi fick lite närmare kontakt och självklart funderade jag på hur det gick för henne.

Så ringer hon en dag och säger:

”Tack! Tack Britta för att du fanns där och lyssnade på mig och fick mig att förstå att det skulle kunna gå fort för min mamma. Du och dina kolleger är så värdefulla och jag hade aldrig klarat mig utan dig och er. Mamma dog för en vecka sedan och det blev ett bra avsked. Jag kunde vara nära henne och nu är jag ledsen men jag förstår vad som hänt och det är jag tacksam för att jag fick hjälp med.”

Det var svårt att hålla tårarna borta när jag fick ett så varmt tack, men som jag sade till henne: detta får mig att orka många, många fler samtal!

Senare samma vecka möter jag en kvinna i ett annat sammanhang, hon frågar om jag är Britta Hedefalk. Hon hade 1998 fått diagnosen cancer och hade då pratat med mig. Det hade hjälpt henne att överleva, berättade hon. Ända sedan dess hade hon tänkt höra av sig och tacka, men det hade inte blivit av. Hon läser vår tidning Rädda Livet och därför kände hon igen mig.

Gissa om jag gick hem på lätta fötter. Två sådana möten under en vecka, människor där jag och mina kolleger varit med och gjort en skillnad! Kan man ha ett bättre jobb!?

Tyck till om resehandbok för cancerresan

Tänk dig att ha en resehandbok för den tuffaste resan av alla – cancerresan. Det är just vad psykologen Patrik Göransson, Hanna Wekell och Åsa Jonsson arbetar med att ta fram. Boken, som heter ”Den ofrivillige resenären”, är tänkt att kunna delas ut till patienter och närstående i cancervården.

Patrik Göransson

Projektledaren Patrik Göransson vill gärna ha din åsikt om innehållet inför slutredigeringen. Du hittar utkastet av boken här.
I den här enkäten kan du ge dina synpunkter.

– Det vi strävar efter är att ta fram ett verktyg som kan stötta dig som cancerberörd under din cancerresa. När vi säger stötta så menar vi att hjälpa dig och vården att uppmärksamma de frågor och behov som är viktiga för dig som individ. Inte det som vi inom vården tror oss veta är viktigast för dig, säger Patrik Göransson.

Som förlaga och inspirationskälla har man använt den australiska broschyren ”Cancer – how are you travelling”. Ett antal personer fick sedan komma med förslag på hur en svensk version skulle kunna se ut. Patrik Göransson fick in ett nittiotal enkäter med synpunkter.

Alla citat i boken är hämtade från enkätundersökningen.

– Det de cancerberörda önskade sig av en svensk version blev i mångt och mycket en helt annan bok. Den skulle inte vara lika käck, utan gå rakt på och även ta upp det tunga. Dessutom kändes det som ett måste att tala både till patient och närstående samtidigt. Detta kan hjälpa oss att förstå varandra och stimulera empati. Som närstående glöms du ofta bort men denna resguide är lika mycket till för dig.

Ett viktigt tillägg i den svenska versionen är den individuella cancerrehabiliteringsplanen, där cancerpatientens rehabiliteringsbehov bedöms och följs upp.

I Region Hallands blogg berättar Patrik Göransson mer om arbetet med boken. Där hittar du också skriften ”10 röster om cancerrehabilitering”, en reportageserie om integrerad cancerrehabilitering.

Grattis Rock mot cancer som fyller 1 år

Peter Knutsson, mannen bakom Rock mot cancer. Foto: Privat

I går fyllde insamlingen Rock mot cancer ett år. Initiativtagaren Peter Knutsson har med ideella krafter samlat in över 118.000 kronor till Cancerfonden. Ett beundransvärt initiativ, med fantastiskt resultat. Här berättar Peter om sorgen efter sin mor som gick bort i cancer och om året med insamlingen:

När jag startade Rock mot cancer hade jag egentligen ingen aning vad det skulle bli av det hela och hur mycket jag egentligen skulle kunna samla in till Cancerfonden. Jag visste inte ens vart jag skulle kunna anordna konserter och om jag kunde få band att ställa upp och spela. När jag registrerade insamlingen på Cancerfondens hemsida skulle man sätta upp ett mål för insamlingen och jag drog till med 20.000 kronor och hoppades att jag skulle klara av det om jag höll på länge nog.

Det visade sig att jag klart underskattat folks givmildhet och innan den första konserten ens hade genomförts så hade det kommit in 6.787 kronor och den första konserten drog in hela 23.310 kronor vilket fortfarande är rekord för denna insamling. Sedan dess har det arrangerats ytterligare sju konserter och det har totalt kommit in (i skrivande stund) 118.265 kronor, vilket jag är både chockad och nöjd över att ha klarat av.

Även om pengarna som samlas in till Cancerfonden är viktiga och gör stor nytta är det så mycket mer detta projekt har givit mig personligen. Det var i början ett sätt för mig att göra nåt mer för min mamma när hon var sjuk än att ”bara” vara där för henne och när hon sedan gick bort den 28 mars i år så blev det ett sätt att bearbeta min sorg över detta. Jag har dessutom under årets lopp fått träffa en massa nya människor och fått höra en massa berättelser om deras historia med cancer inom familjen eller i vänskapskretsen. Det är sorgligt men samtidigt intressant att höra om hur många som verkligen berörs av denna hemska sjukdom. Det är många som frågar mig hur jag orkat med att driva detta projekt samtidigt som man har bearbetat sorgen och det är ju just det jag gör med detta, det är inte så att jag flyr bort från mitt personliga sorgearbete genom att jobba mycket med det här. Detta är bara ännu ett sätt för mig att hålla mig sysselsatt så jag inte gräver ner mig totalt. Jag är omgiven av min familj och mycket goda vänner som har hjälpt och stöttat mig under hela detta år och tack vare detta har jag orkat med allt.

Till vardags jobbar jag som fritidsledare med ungdomar i alla åldrar och det har varit extremt kul att se hur några av dessa har engagerat sig i detta projekt. Tre av konserterna har engagerats av ungdomar som jag har jobbat med och det är flera av banden som har bestått av äldre ungdomar och det gläder mig nåt enormt. Även flera av mina kollegor har hjälpt mig mycket med allt från att fixa logo, spelat med sina band eller fixat en massa priser som används på konserterna. 

Avslutningsvis så kan jag ju bara konstatera att det är sjukt roligt att samla in pengar till en god sak genom att kolla på en massa bra rockband och umgås med folk som gillar musik och att ha trevligt. Nu laddar vi för mer konserter och att samla in ännu mer pengar, varför inte börja direkt med att skicka ett sms till 72988 och skriva besegra 6060 och ditt namn så skänker du 50 kronor du med.

Tack för detta år.

Kram Peter

Vi på Cancerfonden vill rikta ett varmt tack tillbaka till Peter och till alla som stött insamlingen under året! På Facebook kan ni läsa mer om Rock mot cancers närmaste planer.

Titta gärna på filmen om Peter Knutssons mamma, där hon berättar om sin cancer:

Om du inte kan titta i inbäddat format, klicka på den här länken.

Ta chansen att gå på Blodcancerdagen

Illustration: Dagensmedicin.se

I morgon fredag är det sista chansen att anmäla sig till Blodcancerdagen 2012, som äger rum nu på måndag den 7 maj 11.45-17.00. Plats: Bonnier Conference Center, Torsgatan 1 i Stockholm.

Om du är patient eller närstående, läkare eller annan vårdpersonal – då är Blodcancerdagen för dig. Info om anmälan finns här. Du kan också ringa på 08-545 157 85.

Flera punkter i programmet handlar om patienterna. 23-åriga Carin Eggert kommer att berätta hur det är att leva med kronisk myeloisk leukemi. Så här skriver hon själv i sin blogg:

”Jag ska prata om hur det är att leva med kronisk myeloisk leukemi och min syster ska prata om hur det är att vara anhörig, vilket stöd hon kan ge och vilket stöd hon själv behöver. Ska bli så enormt kul och lärorikt att få träffa och få lyssna på andra som medverkar den dagen.”

Carin Eggert och vännen Malin.

Carin berättar vidare i bloggen om det stora stödet hon fått under sjukdomstiden. Bland annat startade vännen Malin en insamling på Cancerfonden.se. Hittills har den inbringat 17 650 kronor!

Carin vädjar också till alla som nyligen fått en blodcancerdiagnos att hjälpa Blodcancerförbundet med nödvändiga fakta till en rapport. Känner du igen dig, gå då gärna in och fyll i den här enkäten.

Här hittar du mer information om cancerformerna som räknas till gruppen blodcancer:

Leukemi, lymfom och myelom

Cancerfonden finansierar i år 67 forskningsprojekt inom diagnosområdet blodcancer. Här ser du allihop.

Vill du göra en skillnad?

Idag ska jag möta några representanter från olika patientföreningar med cancerdiagnoser.  Vi ska gå igenom hur vi kan samordna en gemensam kontaktpersonsutbildning så den blir lika oavsett vilken cancersjukdom man har. Cancer är ju många olika sjukdomar men behandlingarna och traumat att få diagnosen är väldigt lika. Så vi vill ordna lokala utbildningar gemensamt med de patientföreningar som finns på orten.

Att vara kontaktperson innebär att man vill ställa upp och stötta en annan patient eller närstående. Man finns tillgänglig för samtal och kanske tröst. För att orka med att göra det så behöver man en del kunskap. Mycket i det handlar om att kunna lyssna och låta den som tar kontakt vara i centrum.

För många är det viktigt att få möta människor som delat en erfarenhet av cancer. Jag har arbetat i 20 år med cancerpatienter. Min mamma dog i gynekologisk cancer i hög ålder. Vänner har varit sjuka och är idag friska. Men den erfarenheten är inte samma som att själv ha drabbats av sjukdomen. Jag kan försöka förstå intellektuellt men jag kan aldrig uppleva känslan som en patient gör.

Jag kan som närstående uppleva att jag behöver få dela med andra den oro och kanske vanmakt jag känner.

Som patient behöver jag kanske prata med andra patienter om min oro. Någon som vet…

Så att ta kontakt med en patientförening kan vara en god hjälp. Du kan vara närstående eller patient. Du kan själv behöva hjälp till att börja med men sedan är du kanske redo att stötta andra.

Det kan vara ditt samtal som bidrar till att göra en skillnad för den du talar med. Då har du varit viktig för en annan person och det kan kännas väldigt bra.

Hör av dig!