Samtalet till Cancerfondens informations- och stödlinje börjar med – Vilken underbar dag det är idag! Det regnar, är slaskigt och genomblött, men det är ljuvligt!

Jag kan nog inte riktigt hålla med där jag sitter och fryser och försöker torka efter en blöt promenad till jobbet.

 – Idag är det tre år sedan jag blev sjuk, fortsätter Annelie att berätta, och jag har fortfarande inte visat några tecken på återfall. Resan hit har varit svår, full med lömska fallgropar. Men jag har klättrat upp varje gång och nu kommer fallen mer sällan. Kan du förstå min glädje över att vara i livet?

Jag tittar ner på mina blöta kläder slänger en blick ut mot fönstren och inser att jag kanske inte behöver vara så sur på vädret, egentligen.

När ska jag lära mig av allas erfarenheter av cancer att gnälla lite mindre och unna mig njutningen av att vakna och kunna kliva ur sängen utan några större problem (om man bortser från klimakterievallningarna och känningar i lederna…).  Jag känner mig som en hopplös gnällfia ibland.

Men nu får det räcka! Annelie påminner mig om det verkliga livet som handlar om insikten i livets skörhet och vår skyldighet att ta vara på det.

Tack Annelie för att du ringde just idag och fick mig att skärpa till mig.