Antalet kvinnor i Sverige som avlider i lungcancer har ökat med 36 procent sedan år 2000. I en artikel på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt föreslår nu Cancerfonden, tillsammans med tre andra organisationer, ett åtgärdsprogram på fem punkter för att bryta tobaksbrukets dödliga trend.

Nedan följer artikeln i sin helhet:

”Trots att vi och andra samhällsaktörer i decennier satsat resurser på olika typer av informationskampanjer fortsätter tobaken att sprida död och ohälsa i Sverige. Alarmerande statistik visar nu hur lungcancer ökat till att bli den cancerform som skördar flest dödsfall bland kvinnor i Sverige. Nu måste rökningen lyftas på den politiska agendan.

Situationen när det gäller lungcancer är värre än vi tidigare anat, visar nya siffror. Antalet kvinnor som avlider av lungcancer ökar explosionsartat. Sedan år 2000 ser vi en höjning med hela 36 procent. Det är knappast kontroversiellt att se tobaksrökningen som ett av våra stora folkhälsoproblem. Dessvärre är tobaksrökningen i Sverige en politisk ickefråga.

Den mörka statistiken är en konsekvens av de rökvanor som etablerades redan på 1950-talet och innebär att fler och fler kvinnor börjat röka. För oss som på olika sätt arbetar med cancerfrågan är det extra sorgligt att trenden fortsätter att gå åt fel hål. Enligt Folkhälsoinstitutets undersökning Skolbarns hälsa som publicerades så sent som i november 2011 ökar rökningen även bland unga människor. För landets 15-åringar är rökningen tillbaka på samma nivåer som på 1980-talet. Det innebär att hela 16 procent av flickorna röker och att motsvarande siffror för pojkar är 13 procent.

Vi och andra organisationer har under lång tid informerat om rökningens konsekvenser. Ändå dör närmare 6 500 personer årligen i Sverige på grund av tobaksrökning. Det betyder att det inte räcker med kunskap – tobakens skadeverkningar går inte att tala bort. Den enda framkomliga vägen för att stoppa den dödsspiral som tobaksbruk leder till är att minska utbudet. Skärpt lagstiftning är nödvändig. Frågan måste därför åter upp på regeringens agenda.

Politikernas flathet i tobaksfrågan är oförklarlig sett till de stora samhällskostnader som är förknippade med rökningen. Kostnaden för samhället går att räkna till enorma 30 miljarder kronor per år. Till det kommer det personliga lidandet för sjuka och närstående, något som inte går att mäta i pengar, men väl i brustna hjärtan.

Inom trafikpolitiken har man sedan 1997, enligt ett riksdagsbeslut, haft modet att ha en nollvision. Visionen har styrt åtgärder i trafiksäkerhetsarbetet och lett till en minskning av antalet skadade och döda i trafiken. Rökningen skördar mer än tio gånger så många människoliv som trafiken gör. Ändå saknas både visioner och en konkret politik.

Sedan reformen med rökfria restauranger genomfördes 2005 har i princip ingen tobakspolitisk diskussion förekommit i riksdagen. Antalet motioner som skrivits i ämnet är försvinnande få och de som skrivs i syfte att skärpa tobakspolitiken avfärdas mer eller mindre regelmässigt.

Från regeringshåll ser det inte mycket bättre ut. När EU nu reviderar det så kallade Tobaksproduktdirektivet är Sveriges bidrag få.

Att Sverige inte kommer att nå de folkhälsopolitiska målen för 2014 som avser tobaksrökning har stått klart länge. Att inte nå politiskt uppsatta mål måste naturligtvis betraktas som ett misslyckande. Men ingen verkar ta ansvar och tobakspolitiken går på tomgång utan några konkreta initiativ.

Kraven ökar nu på att samhället ska engagera sig mer för att inte tappa greppet i kampen mot tobaken.

Våren 2003 antog Världshälsoorganisationen en internationell ramkonvention om tobakskontroll – den första i världen i sitt slag inom folkhälsoområdet. Konventionen ratificerades av Sverige år 2005. Formellt innebär detta att Sverige har åtagit sig att följa de förpliktelser som konventionen innebär. Men på flera viktiga punkter lever Sverige inte upp till konventionens inriktning och mål. I riksdagen, som har det yttersta ansvaret för att konventionen följs, är det bara knappt 15 procent av ledamöterna som ens känner till att det finns en tobakskonvention. Detta enligt en undersökning av Cancerfonden från 2009.

I flera länder har man, till skillnad från i Sverige, valt att använda konventionen för att flytta fram tobakspolitiken, och många länder är idag betydligt mer aggressiva och aktiva än Sverige. Exempelvis har länder som Island, Finland, Thailand, Norge, Kanada, Storbritannien och Irland exponeringsförbud i butik.

När Sverige skrev under och ratificerade Tobakskonventionen gjorde man också ett juridiskt åtagande. Därför är det anmärkningsvärt att man inte lever upp till alla de krav som Tobakskonventionen ställer. Jämför till exempel med hur orimligt det skulle vara om Sverige inte följde FN:s Barnkonvention!

För att bryta den dödliga trend som tobaksbruket innebär och i enlighet med WHO:s tobakskonvention föreslår vi att följande delmål snarast uppfylls i Sverige:

• Inför exponeringsförbud av tobaksprodukter.

• Följ den internationella utvecklingen och inför neutrala tobakspaket.

• Inför varningsbilder på minst 80 procent av tobakspaketens yta.

• Fortsätt höj tobaksskatten.

• Inför en nollvision för tobaken i Sverige.

Alla fem förslag har stora fördelar: De innebär låga kostnader för samhället, de är baserade på vetenskapliga grunder, de höjer Sveriges internationella anseende i folkhälsoarbetet och de visar tydligt att myndigheterna tar ansvar för människors hälsa. Förslagen går också till stora delar i linje med Folkhälsoinstitutets rekommendationer för framtida åtgärder.”

STEFAN BERGH
Generalsekreterare Cancerfonden

TOMMY BJÖRK
Ordförande Lungcancerförbundet Stödet

ELIN RAMFALK
Generalsekreterare A Non Smoking Generation

EWY THÖRNQVIST
Generalsekreterare Tankesmedjan Tobaksfakta

Debattartikeln finns även att läsa på Svenska Dagbladets webbplats. Vid frågor om artikelns innehåll, kontakta Cancerfondens PR- och pressansvarige Lars-Gunnar Ericson, lars-gunnar.ericson@cancerfonden.se.