Kärleken för en dotter

Jag hör ofta min mamma pratar om dig. Hon kan känna ilska för att du lämnade henne. Men vet att hon aldrig kommer att vara ensam. Hon kan känna sådan saknad, att ord inte beskriver. Det är hennes tårar som visar. Hennes blick kan sitta som fastklistrad ut i tomma intet. För hon tänker tillbaka på tiden du fanns här.

Hon hoppas av hela sitt hjärta att du inte är ensam, där, där du nu är…

Du var hennes klippa.

____________________________________________________________________________

Jag har också en klippa i mitt liv. Han är den som du var för min mamma. Han är den vars ord, är de jag i slutändan lyssnar till.

Jag får ont i magen att ens försöka sätta mig in i min mammas gråtande hjärta, efter dig.

Jag hade en hjälte. Jag hade en prins. Men jag har en klippa. Honom håller jag så hårt i. Och jag vet att någonstans så kommer jag alltid att vara hans lilla flicka.

Allt jag vill är att hålla min mamma och säga att allt kommer att bli bra. Men det kan jag inte, för jag vet att den hon saknar allra mest inte kommer tillbaka. Så jag håller min mamma och säger istället att jag älskar henne. Håller hennes hand genom de svåraste av stunder. Skrattar med henne genom de gladaste av stunder. Och bara sitter där med henne, genom alla stunder där emellan.

För jag vet att det är vad du hade gjort för henne. Och det är precis det som min klippa gör för mig.

Pappa, du är min klippa.

Share