Kommentera (Lungmedicins snälla personal tömmer min lunga akut på 8 dl vätska.
Hur mycket vatten som återstår vet de ej men akut tömmer man inte
mer än så. Efter en timma andas jag lättare och hostar inte mer men är
medtagen. Men så tacksam! Tacksam också för att min gynekolog skrev
akutremiss om tömning till lungmedicin. Tänk att som frisk tar man för
självklart att man ska kunna andas lätt utan tryck över bröstet!
Jag muntrar upp mig med att läsa en thriller av Tove Alsterdal : Kvinnorna på
stranden. Den är mycket läsvärd, handlar om mänsklig slavhandel med billig
arbetskraft från fattiga länder. Väntetiden på sjukhuset går fort under läsningen.
Torbjörn och jag pratar om alla frågor om min cancer vi vill ha svar på. Jag
framhåller att mitt främsta behov är att få hopp om att få leva med livskvalité
så länge som möjligt. Är det förenligt med raka svar på alla frågor vi kan
ställa? Jag måste spara mina krafter till att fortsätta att kämpa med alla medel
som fungerat för mig hittills. Medveten förträngning av hotfulla fakta är en väl
fungerande teknik har jag upplevt. Jag har dock levt lyckligt under tio år med
cancerhotet över mig! När jag inför min andra cytostatikabehandling förklarade
för mitt då sjuåriga bekymrade barnbarn att första behandlingen fungerade så bra
att jag levde frisk i tio år efteråt lyste hennes lilla ledsna ansikte upp och hon utropade:
- Mormor! Jag tror att du kommer att leva i – tio år!
Jag förstod att tio år för lilla Maja var en evighet.
