Kommentera (I natt har jag suttit uppallad i sängen och hostat non-stop intill jag kiknat.
Hoppet var att ett förmiddagsbesök på lungmedicin med tömning av lungan skulle få ett slut på hostan. Samtidigt skulle Torbjörn och jag skulle få information om vad limning av lungsäcken innebär.
Läkaren förklarade att limning var enda möjligheten till bevarad livskvalité om lungan fortsätter producera vätska. Vidare rekommenderade han mig att vänta med tömning av lungan till på torsdag då förhoppningsvis min läkare i Lund skrivit remiss. Processen förutsätter inläggning på lungmedicinska avdelningen under uppemot en vecka.
Så nu fortsätter jag att hosta och hosta och hosta upp lungorna skrällande. Torbjörn
hukar sig av det hemska ljudet och själv står jag inte ut med att höra det heller. Jag har tidigare tagit hostmedicin med morfin till natten men nu hjälper den inte på dagen. Jag är helt slut. I natt ska jag sova på sömnmedel för att orka i morgon i Lund.
Lilla Milla ringer och undrar hur jag mår. Gott! Sara och jag diskuterar hur vi ska kommunicera oron i hela storfamiljen. Jag vill att det ska gå att prata öppet men hoppfullt om läget som tidigare. Vi har ju så mycket gemenskap och glädje i vår pratande, livliga familj!
